Aftonbladet – 26 februari 1847, sida 2

f vår kapten; ty mr Wilkens är en högst skick, allvarlig och förståndig man, som icke af ättsinnighet sätter sitt eget och alla de honom anförtrodda passagerarnes lif på spel Jag tackar er oändligt, min herre, för er vänliga och lugnande förklaring, sade fransosen ganska artigt; jag vill nu gå ned och trankilisera damerna, hvilka, lika med mig, med stor ångest gått ombord., Jag ville väl vetan, sade Simmons, då den gamle aflägsnat sig, vom han icke fört med sig ombord någon plife preserver, ), det skulle mycket förundra mig, om såväl han, som den förfärligt tjocka frun, som vari hans sällskap, våsat sig ombord utan en sådan lifs-räddaren. Begagnar man dem alltid på ångbåtarne i Vestern?, frågade NewYorkaren. Ja visst, svarade Simmons, det finns få kaptener, som våga fara utan sådana preserver; jag tror dock ej att madame, som han kallar henne der: nere i salongen, behöfver ett sådant ting, ty hennes 200 skålpund fläsk skall i hvarie fall hålla henne uppe på vattnet. Vore jag kapten, lät jag henne betala dubbel frakt; men ängbåten landar nu, för att intaga ved, och jag tror det ej kunde skada, om vi gjorde en liten promenad på stranden., Vid d-ssa ord reste han sig och då båten nu anlade vid en plantage, gick han i land, åtföljd af mer Gray, gentlemannen från New-York och flere andra. Wood pile — wood pile! — ljöd styrmannens röst genom mellandäcket och arbetarnes sofrum. Wood pile, boys, wood pilen, och ifrån alla hörn och vinklar framkröpo arbe) Life preserver, — en liten med luft fylld kudde af vattentätt tyg, som uppblåses, och för hvilket ändamål en messingsskruf befinner sig i ena ändan. De äro så formade, att då de, fästade omkring lifvet, komma att ligga under armarne, hindra kroppen att sjunka.