Aftonbladet – 26 februari 1847, sida 1

dröfligt ut, sällan ser man nu mera någon bjort och björnarne äro alldeles utdöda. Men vilda kalkoner finnas doek i mängd? frågade den främmande. alcke här i det lägre landet, der floden öfversvämmar fälten, men på höjderna kanhända här och der en flock, men äfven de äro sällsynta.n Men, min Gud! fortfor NewYorkaren sorgligt; jag har i Ny-Englands stater hört heit annat om härvarande jagt; här skulle skogar och träsk vara uppfyllda af vildt, af hjortar och kalkoner, och bufflar stå vid Missisippi och dricka då ångbåtarne fira förbi.n Då vore jagten ganska beqvämn, sade Simmons, leende; men det fordras goda ögon för att upptäcka bufflarne på Missisippis srinder. Nå, är jagten bättre vid Missouri? frågade NewYorkaren; ,jag hade väl lust att göra elt parti uppåt klipplandet. Då har ni kommit för sent för i årn, anmärkte Virginiern; ty, om jag icke bedrager mig, afgå de begge till Rocky Mountainsn bestämda sällskaperna redan den 4 Maj, det ena från Fort Smith i Arkansas och det andra ifrån Independence i Missouri.n Stopp machin!, ropade kaptenen ned ifrån !Hurican-däcket. Oceanie närmade sig högra stranden, för att .upptaga några passagerare. Den lilla slupen, rodd af två krafuga matroser, ilade i hast öfver det af hjulen upprörda vattnet och landade om några minuter vid ett ställe, der flere herrar och fruntimmer, vinkande med näsdukarne, kalHat och väntade på slupen. Flere negrer nedfvrde från de närstående praktfulla husen kappsäckar och hattaskar; en herr loch två damer stego i jullen och om två mi nuter lade den till vid ångbåten, hvars machir hvilade.