Aftonbladet – 26 februari 1847, sida 1

ej er, att vidare gå hvart ni vill, svarade han och det är vakthuset, dit Jag fört er. Men för tusan, hvad har jag då gjort, för alt tillbringa natten i Calebousen?, frågade jag halft förargad, halft leeade. Arrah, Sirrah, ropade han nu i högsta grad förvånad öfver min fräckhet. Har ni icke med penningar velat besticka mMig?, Detta gick för långt och jag började att omåttligt skratta; men han upptog det ganska illa och skuffade mig in genom den redan öppnade dörren, der jag i ögonblicket emottogs af ett par andra, som befordrade mig vidare. Jag började nu att allvarligt protestera och för vakthafvanden förklara händelsen, men, till min olycka, blef just nu ett helt sällskap af nattsvärmare, druckna och larmande, införda. Jag har ej tid att hela timman afhöra hvarje spektakelmakare,, afbröt mig nu befälhafvarcn, pbort med honom och de öfrige! och inom få minuter satt jag väl förvarad på den hårda britsehen, inom tillbommade jerndörrar, ibland det älskligaste sällskap af spetsbofvar, öfverlastadt och liderligt pack. Och ni tillbrag:e hela natten i Cal.bousen? rågade Virginiern leende. Ja, tror ni väl, att man lösgaf mig förr än klockan nio på morgonen? Men pthe Ricerder, ville dö af skratt, då jag blef framförd och i närvaro af mitt fårhuvud till wwatehman berättade mitt äfventyr. Jag måste äfven skratta och kunde ej bli ond, då jag sjelf fann allt så komiskt.n Kan ni säga mig, min herre,, vände sig en gentilt klädd man till Simmons, om här i trakten finnes mycket villebråd; ni tycks vara bekant här och jag kommer egentligen för att Jaga ifrån NewYork. I Ack, min bästa herre, svarade den tillfrågade, dragande på axlarne, dermed ser det be