Aftonbladet – 25 februari 1847, sida 3

tagna godset, för att derefter så mycket lättare kunna återtaga detsamma. På kgl. tullkammaren, sedan desse mina tjensteåligganden voro slutade, uppgjordes denna liqvid. Ehuru detta sednare uppträde väl egentligen rörde min person enskildt, torde det dock böra behandlas i sammanhang med beslagsoch våldsmålet, emedan denna sak framdrogs och söktes nästan på våldsamt sätt göras gällande; äfvensom att derigenom hinder lades för fortgången af min förrättning i tjensten, och lagens bud af mig pligtskyldigt utfördes samt att vid tillfället, som min rapport af d. 45 nästl. December upptager, då det i beslag tagna godset till åkdonet utfördes, för att till kgl. tullkammaren transporteras, pöbelmassan under det djerfvaste våld sökte detsamma återtaga. Under det jag dessa våldsamheter på det kraftigaste afvärjde, trängde sig omnämnde exekutor fram, troligen af sina kommittenter dertill uppmanad, och som hastigast fattade mig i rockkragen, för att härigenom möjligen bereda pöbelmassan framgång i de djerfva lagbrotten. — Oaktadt exekutorn åtskilliga gånger i vittnens närvaro tillsades, attyhan på kgl. tullkammaren skulle erhåHa full liqvid för utslaget, hvars belopp han vid sitt inträde uppgaf jemnt dubbelt af det verkliga, och hvars afsigt härmed lätt synes förklarlig, fortfor han dock på flerfaldiga sätt att söka hindra mig under utöfningeu af dessa mina tjenstepligter. Af hvad sålunda i afseende å detta beslag anförts, får äram likaledes nppgifvas: att jag ej. af chefen för stadens polis, hr borgmästaren Bergius, eller af någon annan auktoritet i denna residensstad erhöll det biträde eller skydd under utöfningen af min tjenstebefattning, som, enligt lag och författningar, är en beslagare medgifven, och således bör vara att påräkna, på det, i aldra första hand, Kongl. Maj:ts och kronans rätt skall kunna bevakas. : Sedan, på sätt i föregående är nämndt, en polisbetjent blifvit afsänd till hr borgmästaren med anhållan om dess närvaro vid beslagsstället, inträdde hr borgmästaren vid pass kl. 2 eftermiddagen i bodkammaren; vid denna tid hade pöbelmassan, :så väl i förstugan som på gatan, betydligare förökats, likasom deras vilda rop och hurrningar, äfvensom bod och bodkammare helt och hållet voro uppfyllda af obehöriga och uppbrusande personer, till följe hyaraf tumultet betydligt ökats. Af denna anledning framställde jag min anhållan till hr borgmästaren, att i anseende till den så talrikt församlade pöbelmassans fortfarande och allt mer tilltagande våldsamma förhållande, jag, å tjenstens vägnar, torde få utbedja mig hr borgmästarens närvaro, då de i beslag tagna säckarne nu komme att föras till åkdonet; härpå behagade hr borgmästaren, i en ovanligt hög och tillrättavisande ton, lemna detta högst oväntade svar, nemligen: Jag har ej tid att stå här, jag har annat att göra, den handräckning, ni begärt, har ni fått, kan ni ej bjelpa er med den, så får ni hjelpa er sjelf så godt ni kan. Efter denna för hr borgmästarens högst talrika auditorium så välkomna opinionsyttring, ljudade genast från den i bod och bodkammare varande samlingen ett kraftigt och uthållande hurrarop, hvars väldiga dån i ett nu banade sig väg till pöbelmassan utanför, hvilken vida högre än tillförne besvarade och instämde dervuti, hvarvid äfven de dittills skonade fönsterrutorna i boddörren inslogos. Sedan hurraropen i boden och bodkammaren något lagt sig, behagade handlanden Ahr. Spaak yttra sig, sålunda: ,Borgmästaren är för god att vara dräng åt er, ni hade ej haft här att göra, m. m. Härefter aflägsnade sig hr borgmästaren, qvarlemnande i allas öron vid detta tillfälle så välljudande ord, som dock beklagligt neg, i den sinnesstämning pöbelmassan befanns, kunnat vara signalen celler upphofvet , itke allenast till hvad som straxt derefter inträffade, att en del af kronans tillhörighet, beslagsgodset, genom det gröfsta våld hortrånades, utan äfven menniskolif af sådan anledning kunnat tillsättas — — Under det folkupploppet sålunda ernått höjden af all tygellöshet, hvarvid mitt namn af pöbelmassan på det kraftigaste utskrålades, med uppmaningar till mig att genast utkomma, hvilket jag då ej kunde hörsamma, af skäl, att jag eftersändt en släda, hvarpå beslagsgodset skulle utföras; var Dymling den, som ej försummade att begagna sig af det synnande tillfället, i det han under de kraftigaste maktspråk, i strängaste ton och åtbörder, tillsade mig, att i samma stund bortskaffa godset från rumnet, och att sådant nu genast skulle verkställas, vilka stränga tillsägelser dock ej hunno mer än 2 3 gånger förnyas, förrän jag inhemtade underrätelsen att slädan anländt, hvarefter godset genast tfördes, och hvarvid tillgick på sätt min föregåene rapport upptager). Sedermera har till min kunskap kommit, att hr gmannen M. BE. Richert, ägare till det hus, som f Dymling bebos, och hr polis-chefen, i förstugan — — — då de -3:ne återstående säckarne skulle utbäras till åkdonet, blef den ena med våld ar folkmassan undanryckt från mina biträden, utan att jag, i anseende till trängseln, kunde framkomma att sådant förhindra; och ehuru jag, på något afstånd, såg då säcken på gatan bortforslades, kunde Jag och mina vittnen icke begifva oss bort för att densamme återtaga, helst folkmassan, oaktadt chefen för stadens polis var närvarande, med största djerfhet försökte återtaga de 2:ne i behåll varande och å åkdonet pålagde säckarne, hvilka derefter transporterades till tullkammaren, -hvarunder den upphetsade pöbelmassan åtföljde och gjorde ytterligare försök att återtaga godset, som förhindrades derigenom att jag förevisade ett mindre skjutvapen — — — —mm — NN Rans ss LR RR ATA ee