Aftonbladet – 25 februari 1847, sida 2

flickan, på hvilken den tunna klädningen hängde i trasor öfver de blottade axlarne, under det att mulattskans herre uppreste denna, lade henne på en der stående tom dragcart (dragkärra) och befallte dess egare att föra henne till en bestämd plats, som han uppgaf. Om två minuter hade hela m -niskomassan skingrat sig, och ingen tänkte i -r på händelsen. Andtligen syntes nu Cc anie göra allvarliga anstalter till affärd, och icke endast skorstenarne ulbolmade tjock rök, utan ock från the scape pipe (ångans afledningsrör) wutskjöt hvit ånga, krusande sig i morgonlufien. iKlockan hade redan ringt för andra gången, jernketlingerne voro indragna och båten var endast fästad vid land med två smala tåg; härunder arbetade redan hjulen långsamt emot strömmen och styrmannen sände två matroser för att passa på vid å stranden fästad: jernringar; och vid gifvet tecken derifrån lossa ågen. : Nu ljöd klockan för sista gången — alla le som ännu befunno sig på båten, för att taga fsked, sprungo i vild hast till den enda plana, som ledde till stranden; andra, som ännu voro der, skyndade om bord. Tagen voro lössjorda. Kaptenen stod med roparn i hand på tt af hjulhusen, och 46 eller 20 man sköto ned långa stänger fartyget från land. Nu var ören fri; styrmannen drog på ett ringsnöre, ngeniören svarade genom en annan klocka, att jan förstått signalen — en hvissling från kapenens pipa hördes, och med dofva puffar baade sig nu det väldiga fartyget väg genom de astigt och skickligt åt sidorne sig flyktande