God damn the Dutch, ropade Oceanies mat, sedan han efter sjette fruklösa försöket att afhålla packet från kaffesäckarne återvände, badande i svett och utmattad om bord. Gud fördöme dem! Jag ville väl veta hvarföre han skapat tyskar, irländare och mosquitos. De ha kommit till menniskoslägtets plågan Men är det icke vi, som förrätta allt ert arbete ?, frågade en irländare på sin breda dialekt, säg honny? är det icke the Irish and Drateb, som gräfva era kanaler, odla ert land och bygga era hus? Ab, Sirrah, hvad har ni dertill att säga? Gå till ditt arbete, Pat! och be damned io youn, stå icke bär och räsonnera! — raskt och friskt, hoys — langa sakerra ned, ropade maten och afbröt det knappt började samtalet. Solen närmade sig nu till nedgång och rörtigt lif återkom på en gång i de förut nästan tde gatorna. Ifrån alla hus strömmade brokiga grupper af promenerande, som ville nuta den svalkande aftonen på Leven. IsOCh sor;betbadarne fylldes med hbesökar,ae: skaror af färgade, undersköna blovasterflickor blandade sig i grupperna, elier ställde och satte sig vid värdshusans inoch utgångar, och hela staden syntes såsom plötsligt vaknad ur en tung och I söfvande dröm. Å Men på ångbåten tycktes det lugn återvändt; som öfvergifvit staden: däcket var tomt, fyrgas star, machinister och matroser vardrade på a stranden, och båtens vakter skredo långsamt på dess skans, ifrigt sysselsatta att ifrån sig , jaga de stickande och sjungande Mosquitos. Elutligen ligrade sig detta lugn äfven öfver i j j