ET ETESSTESTSET TERS YTTRANDE AF THIERS I DEPUTERADE-! KAMMAREN RÖRANDE FRANKRIKES POLITISKA STÄLLNING. os (Slut fr. gårdagsbl.) Ar 1840 var kriget, på hvilkets utsigter man haft så många underliga ting att omtala, j g erkänner det, i vissa afseenden möjligt. Nå väl! de häftigaste af Madrids tidningar, då de sågo Frankrike i fara, hafva yttrat: vi böra förena oss med Frankrike. Huru kom väl detta till? Jo, emedan det hufvudsakliga band, som förenar oss, är det af en gemensam revolution. (Lifligt bifall.) Det är ett band, som icke låter sig brytas. Men, jag nödgas uttala det, utan att jag derföre vill klandra hvad som passer t: då Spanien begärt den hjelp af oss, hvaraf det mest var i behof emat kontrarevolutionen, då hafve vi vägrat den. s Den hielp, som vi bordt gifva-Spanien, hafva vi vägrat; och ifrån den dagen hade man, i min tanka, mer än någonsin bordt afstå från all plan på giftermål. (Rörelse i midten.) Man bör göra sig noga reda för en fransk furstes ställning i Spanien. Franska inflytelsen der måste upphöra den dag, då den skulle der vara representerad af en fransk prins. Jag vill gifva er ett exempel: drottning Christina är icke fransyska, hon är italienska; nå völl veten j hvilket som utgjort största svårigheten för henne? Det är, att man öfverallt i hela Spanien har sagt: hon är en agent för franska politiken. Huru skulle man väl kunna tro annat om en fransk prins? Man skall svara mig: Ja, för drotiningens gemål! men jag siger: det är enahanda för infantinnins. Belägenheten för en fransk prins i Madrid är omöjlig, ech ni tänker i d tta afseende alldeles såsom jag, M. H. minister för utrikes ärenderna, ty straxt efter bröllopet har ni återkallat hertizen af Montpensier, och ni har sj sagt, stt det vor icke en spansk prins, som man velat tiliskapa, utan att mean ville gifva en ny fransk prinsessa åt Frankrike. Jag säger då, att vi gjort ingenting, politickt taladt, då vi tillvägabringat hertigens af MontIpensier giftermål. Ni har gjort en sak, com antingen är ingenting, eller ock farlig. Låtom oss tänka, att drottning Isabella icke få larfvingar — j bedjen till Gud att hon må få Isådana! (långvarig rörelselse i midten, bifallande skratt från venstra sidan.) om hon icke får barn, så måste åter upplifvas, och ännu lifligare, tvisten med England. Jag instämmer icke i hvad som blifvit anfördt om freden i Utrecht; jag anser den icke hafva tillskapat någon rätt mot Frankrike; men huru det än må vara, så komI mer, Frankrike i den svåraste ställning, om drottningen icke får arfvingar. Jag behöfver icke vidare utveckla denna sats. Man förstår mig. Hela verlden, jag upprepar det, skal medgifva, att ni gjort en sak utan allt värde, eller ock vådlig. (Bifa!l från venstra sidan.) I Och jag frågar er: till hvad pris har ni hetalt detta? Jo, med en ledsam motsägelse i er i politik och med en solidarisk ansvarighet, som, licke mindre obehaglig, måste framdeles vidmaktI hållas emellan er och spanska regeringen (Det är sannt!). Efter giftermålen har ni utsatt er för nödvändigheten att mellankommoa, i ctt giflyvet fall, med väpnad makt! Och på en annan sida, då man vid Madrids I portar häktar ordentligt valde deputerade, är ni licke brottslig, men i stort bryderi (rörelse i I midten). L Liksom jag är öfvertygad. att det rätta föreningsbandet mellan Frankrike och Spanien vaa