höllo tågen fartyget vid stranden. Kapten, när fara vi? frågade en plantageägare från Mssisippi, som nyss skickat en neger till staden i något ärende. Well sir, svarade den tillfrågade, svårligen före aftonen — fulla frakten är ännu icke intagen.n Godt, godt, sade den förre. Det gör mig detsamma; jag vill endast veta det, ty då kan jag återvända till S:t Charl:s och der äta middag. Very well, very well yttrade kapten vänligt. Skulle båten afgå före aftonen, sänder jag en af mitt folk upp. Plantageägaren begaf sig långsarat i land och vandrade förnöjd till hotellet. Knappt hade han lemnat fartyget. förr än en fattig utvandrare, en tysk, som med sin familj befann sig på mellandäck, framträdde till kaptenen och frågade oroligt, på bruten engelska, om ban ännu en gång kunde begifva sig i land för att köpa några för hans familj oumgängligt nödiga saker, emedan, då klockan hördes, han af fruktan att försumma afgångstiden, i största hast begifvit sig om bord. I Godt, godt, svarade kaptenen, uttröttar al det långa talet, i det han vände sig bort, men Iskynda er, om en half tiyma afgår båten och på er kan jag ej värt ax Vindsnabbt il?,0 mannen: till staden, jagade I suC (från en plate. till annan, betalte hvad som be gärdes a alt erhålla nödig proviant för sig oci SIM Vamilj och återvände dödsmatt vid den nalfv ammans utgång till båten, som ännu låg i samp ugnt orörliga tillstånd, som han remnat en. Eftermiddagen kom och den sista ånghåte