båtar gledo emellan ångbåtarne och uppehöllo sig isynnerhet i grannskapet af dem, som voro färdige att utlöpa, för att få försälja de frukter, som målande voro uppstaplade i midten af de små båtarne. En behaglig anblick gåfvo dessa brokigt målade båtar, rodde af solbrände spaniorer, med stora bredbrämade hattar och svarta polisonger, der ananas, apelsiner, fikon, granatäpplen, bananer, cocosnötter ce. lågo i smakfull ordning vid deras fötter. En papegoja promenerade vanligen emellan fraktpyramiderna och tycktes med sitt gälla läte inbjuda de resande alt köpa, under det, att i fören af båten en apa, fästad i en kedja, gungade i putslustiga förvridningar, visande tänderna åt ångbåtspassagerarne. För andra gången hade klockan ringt — och ännu störtade i fullt språng från alla sidor passagerare till ångbåten. Många af dem, som buro tunga bördor, tycktes digna under dessa, och, med ansträngning af sina sista krafter och viftande med näsdukar, sökte de uppnå båten. Kapten vände sig om och log. Oupphörligt kommo lastade kärror — oc! dock var icke tvåtredjedelar af lastrummet upp: fyldt; men tjockare och svartar. steg röken w Iskorstenarne, hvilket utgjorde säkraste teckne ull snar affård. Tre ångbåtar hade redan efter hvurandra lem nat Leven, äfven bestämda till S:t Louis: me :som Oceanie var kändt för ett snabbgående far ityg, föredrogo troligen minga passagerare at hellre vänta en halftimma, än fara med de an dre, hvilka man snart skulle upphinna. Nu ringde det för tredje gången, mes inn