Aftonbladet – 24 februari 1847, sida 3

Shroffen på Ternate är en af de der mes klippska chineser jag träffat. Han är en mar af 40 år och har sedan barndomen varit engagerad i opiihandeln, varit arresterad en längre tid och dömd att mista hufvudet, frigafs vic fredsslutet och inträdde åter på sin favorit-bana Han bedrager hvem som helst, utom sina principaler; känner opiihandelns alla hemligheter bättre än någon annan, är svår att bedraga på opium, hvarmed eljest så stora filuterier föregå och kan vid vissa tillfällen för sig sjelf samt för det hus han tjenar vinna ansenliga summor. Denne man blef för några dagar sedan i Shangbae införd i elt hus, der bunden till händer och fötter, hotad att blifva mördad och sålunda aftvungen 200 kontant samt en förbindelse på 800. Han känner rånarne, men vill ej uppgifva dem, utan betalar tvärtom på dagen sin revers; allt detta af fruktan alt blifva lönnmördad. Rånarne tillhöra ett vidt utbredt sällskap, hvars ledamöter, likasom frimurarne hos 0ss, äro af ed bundne till tystnad, samt derigenom förpligtade att ej vittna mof någon ledamot, utan snarare lida tortyr: att blin:it lyda alla befallningar af sällskapet, om det ock vore att mörda. Den olydige eller den något yppar, måste efter sällskapets lagar straffas till bfvet eller ock böta ansenliga summor. Dessa sällskaper torde förr eller sednare komma att störta den urgamla statsbyggnaden. Kl. 4!, e. m. återvände jag med Berle till Shanghae. Vi hade både bärstolar och hans begge hästar. Jag föredrog att rida hela vägen. Berle tröttnade dervid och kröp in i sin stol på halfva vägen. Det blef mörkt. Vägen kröker sig oupphörligt, går ofta länge på kanten af en kanal, är på vissa ställen ej en aln bred, med höga och lika smala broar utan ända. Återkommen kl. 9 till Shanghae var jag glad att hafva öfverstått denna nattvandring utan skada.