Aftonbladet – 23 februari 1847, sida 2

MMM MM ÖBB MMM Denna eyniska bekännelse möttes med et temlig n. odeladt : bifall. Rutersvärd var, me all sin böjelse för sarkasmer, sin alltid fl;dande ,satiriska ådra, en slaf under bifallet. Han of ;frade allt, sin bättre. öfvertygelse, sina ädl:r känslor, för fåfängan att helsas som bel-esprit Hen skulle gifvit sin egen mors rykte till pris för att säga en qvickhet, som gjorde lycka. I detsamma spelade musiken upp en angläs .hvilken borde börja den:så mycket tadlad: Ibröllopsbalen: En ung kompositör, som gern: slog sina krumbugter för de förnäma, och mec , hela sin. lilla talang uppvaktade i den del a deras förmak, hvilken är aldra närmast tamburen, som brukade sätta i musik de magr: kärleksqväden, hvilka tolka vår moderna tid: magra passioner, denne kompositör hade föj friherrinnan :Strålkronas bal, på begäran, komIponerat en inaugurations-angläs, hållen i yppig österländsk stil, genomdånad af pukor, genomdallrad af trianglar, en angläs, som : skulle ut: gjort janitscharers förlustelse och kommit sjelfve storherrn ait, bifallande, nicka på:det turbanbekrönta hufvudet. Vid detta bullvende ackompanjem nt förde grefve :Lejonhjerta sitt byte i triumf genom salen. ; Det tycktes, som om musiken med afs:gt blifvit beräknad att öfverrösta den högtidsklädda slafvinnans jemmorklagan. På angläsen följde en vals. Werner begärde att få dansa denna vals med bruden. En flygtig rodnad färgade med sitt. matta skimmer hennes kinder, då hon, med blicken endast, tackad: för uppbjudningen. Med en känsla, darrande emellan salighet och förtviflan, slöt W:rner sin. arm om den brud han i öfverlyck