Aftonbladet – 23 februari 1847, sida 2

Mm HÄ MA Quelle fleur de beau., que la bontå parfume., I detsamma slog honom en hand trofast på axeln. Det var en vän, hvars tillgifvenhet Werner köpt genom ett par lån, och som betalte rän!an derå i kraftfulla handslag och andra, bullersamma förklaringar af sin vänskap, Förbannadt intressant att få se dig! skrek låntagaren till fordringsegaren, du har varit så sällsynt på en tid, som sens commun i journalerna. En charmant reunion, eller hvad tycks? Kanaljöst appetisanta damer! Ser du, mon cher! den der lilla fröken v. Brärnare, med hvad verklig parisianism hon manövrerar sin cleganta solfjäder i gouache från Ludvig XV:s briljantaste dagar. Ah! hon är så vildsinnt kokett, som en hednisk nymf! Prosan gör icke sällan inbrott på poesiens område, plundrar, våldför, härjar och bränner. I ett litet, afsöndradt kabinett hade en mängd ungkarlar samlat sig kring brudgummen, som begagnat första lägliga tillfälle för att retirera från sidan af sin brud, sedan han tyckte sig så lång tid, som konvenansen fordrade, hafva velerbörligen postat bredvid henne. Rutersvärd rade nu, som oftast annars, ordet. Min bror! yttrade han, den presterliga vakten har redan uppmanat dig att föröka ig. Säk rt behöfver icke vänskapen förena si i tämma med religionens, : för alt erinra grevej .ejonbjerta, att han är skyldig Lejonhbjertan, t Sverige, åt sin ält, åt sin gemål! För min el, min bror! går jag en blygsammare bana. 28 förenar mig till alla delar med de parisisa. ännonsbladen, der det ständigt upprepas: On prend une servante pour tout faire. —: ,