Aftonbladet – 22 februari 1847, sida 3

Jag lyckönskar dig, bror Kopparhjelm, att således åtminstone ha näsa, för att bli en folkets man. De aftågande, redan skådemätta flockarne ersattes ständigt af nya, skådelystna. Spektaklet var detsamma, men spektatörer vexlade oupphörligt. Är det icke intressant, min fröken! att vara föremålet för allas blickar? frågade Rutersvärd. Bruden skakade sorgligt på hufvudet. Hvad hon gerna skolat vilja skaka af sig den törnekrona, hon, under namn af brudkrona, bar inflätad i sina lockar. Andtligen, efter halfannan timmas förlopp, var den obehagliga ceremonien afslutad. Den sista flocken af åskådare vände ryggen åt bruden och de officierande. Betjenterna läste igen dörren efter de nedtågande åskådarne, och man hörde endast sorlet af deras röster, stampningen af deras fötter i trapporna. Gud ske lof! så är då detta öfverståndet! suckade bruden och sjönk tillbaka i en fåtölj. Och detta är ändå endast le commencement de la finn, hviskade Rutersvärd till Kopparhjelm med användande af Talleyrands bekanta yttrande om Napoleons ryska fälttåg. Efter någon stund aflägsnade sig marskalkarne, för alt bereda sig till emottagandet af de väntade gästerna, men aflade innan dess ett besök i det sidorum, der, efter öfl:g plägsed, brudgummen hölls förvarad, intill dess han, ledd af en provisionell fader, skulle möta sin brud inför altaret. (Slutet följer.) 45