Aftonbladet – 22 februari 1847, sida 2

friherrinnan och öppnade dörren till ett sidorum, du ser, att jag för din skull måst gå till det yttersta. — Begge lyftade, med förenade krafter, den afdånade i en soffa, hvarifrån hon sedermera fördes i sitt eget lilla rum, der solen sken så gladt öfver tapeternas bildverk och kanariefoglarne qvittrade muntert i taket, medan den till sansnng återkomna Marie Louise i förtviflan vred sina händer och genomdränkte örongottet med sina tårar. Då middagsstunden kom, inburos på en silfverbricka p-stejer, gelter, sylter, frukt, allt hvad Marie Louise af bordets njutningar mest älskade. Så består man också delinqventen morgonen af hans afrättning, en riklig mål:id och några glas godt vin. Fröken Strålkronas brudtoilett var fulländad, Myrtenkronan grönskade dunkelt i hennes blonda lockar. Ned från hennes hufvud flöt en prägtig spetsslöja och från hennes ögon flöt en tår, en tår af d2 många bittra, som på denna dag fuktat hennes kinder. Se här, min bästa Marie Louise! är en näsduk, doppad i iskallt vatten. Lägg den sakta öfver ögonlocken, så ser du icke så förgråten ut. Litet bör visserligen en brud gråta, men för mycket skämmer allt., Dessa ord yttrades med vänlig, 1juf röst af en bland brudtärnorna, som biträdt barndomsväninnan med iklädandet ak den sista, jungfruliga skruden, och som nu lindrigt tryckte det våta omslaget öfver de svällda ögonlocken. I morgon redan, bästa Marie Louise! tär du rangen af oss alla. Du äter vid fruarnes bord,