Aftonbladet – 20 februari 1847, sida 1

I i rörelse, men deras ögon talade. — —AL— VD — ta honom. Under sådana förhållanden är det alltid bättre att gifta sig med en fortyn, än: med en titel. Men hon har åtta tunnor guld Hon kan välja., Ah! du syftar högt, Aurore! Bekänn, åtminstone för en gammal: ungdomsvän, att det högmod, den adelsstolthet, :som fordom egde öppet spelrum i de sociala formerna, inom umgängeslifvet, nu icke är mindre svällande, mindre lätt retlig, fastän den måst flytta sig tillbaka till hjertat.. Nå väl! om det skulle förarga mig, att en stor del af våra ädlaste ätter på mödernet i andra, tredje led, bland sina anherrar räkna postlinssinkare och vismånglare, finner du väl deri något så besynnerligt?n Visst icke, men det var likväl en på sin tid ganska stolt herre, en romersk: kejsare, som yttrade: Guld luktar aldrig illa. Förlåt mig, om odören af sill eller andra viktbalievaror klibbar dervid, om guldet blifvit samladt ur dyn af en smutsig industri, så träder jag i afgjord opposition mot din romerska kejsare. Men om nu din dotter tyckte om unga Werner? Jag har ganska riguröst observerat dem under ett par kadriljer, och jag har starka souptgoner. Jag såg icke deras läppar mycket Det är så vanligt, innan man ännu hunnit tjugu år. Sedan inställa sig fraserna till verkligt sardanapaliskt öfverflöd; Nå väl, ma chere, i sådant fall ... . On se lasse de tout, mon ange! Min dotter skall veta glömma, liksom hennes mor gjort det före henne. Det är merendels menniskans öde att, som en blott illusion, lemna sin första kärlek åt förgätenheten. Men hvarföre skulle just Marie Louise älska Werner? Fråga aldrig en qvinna, hvarföre hon älskar, Fråga henne endast, om hon älskar. Lägg