Aftonbladet – 19 februari 1847, sida 3

elsmärtsamma politiska atgärder i afseende på Norge; -— åtgärder vidtagna i enlighet med E. M:ts ön-skan för att stadfästa Finlands besittning och till1, I försäkra Eder Sveriges understöd i kriget, då ni ät ndenna makt förskaffade fullt skadestånd på en anhnan sida. Våra tillgångar och våra segrar öfver -! Danmark hafva blifvit oaflåtligen och eftertryckligt -Janvända för detta ändamål under omständigheter nicke litet betänkliga för en regering sammansatt i som vår. — E. M. skall upptäcka samma vänskaptjliga benägenhet uti de åtgärder hvarigenom engelska ministern hos Porten bidrog till en fred med -turkarne som tillskyndade E. M. en ytterligare ansenlig utvidgning. — Jag skulle kunna åberopa ett elännu nyare exempel och ett som E. M. her täckts -lerkänna mera än en gång, — jag menar freden timed Persien, der, medelst verksam mellankomst ar s) konungens sändebud, handlande i enlighet med sin -I regerings uttryckliga instruktioner, E. M. förvärfti vade vigtiga och omfattande besittningar. — Jag t) har talat om dessa afhandlingar endast för den vigt ljag fäster dervid att E. M. icke skall misstaga si .Ji afseende på mina åsigter. Om nu, beträ -jden fjerde utvidgning som Ryssland begär inom ett -l inskränkt antal år, jag känner mig uppmanad af 1 hvad jag är skyldig Europa och synnerligast E. M., -Jatt fordra — icke öfvergifvandet, men en modi-Ifikation af E. M:ts anspråk att ytterligare utsträcka a JE. M:ts vestra gräns — tror jag mig kunna taga eldetta steg, utan att E. M. derföre beskyllar mig å I för andra känslor än dem som anstå en allierad f)makts minister; och då jag återkallar i mitt minne -) de grundsatser enligt hvilka Prinsregenten handlat , vid andra tillfällen, skulle jag måhända våga smickra -I mig med att detta förtjenar åtminstone något afseende. — E. M. kan ej undgå att inse till hvad grad Europas framtida intressen skola, efter all anledning, bero på utgången af denna kongress, och -j huru mycket det omdöme som kommer att uttalas öfver karakteren af det stora företag, för hvilket Europas stater förbundo sig och öfver dem som främst deltagit deruti, ankommer på den anda och form hvaruti det afslutas. För en furste, så upplyst .Isom E. M., herrskande öfver ett så omätligt välde, I hvad betyder väl en million innevånare mera eller mindre i jemförelse med den ära E. M. förvärfvar och de välgerningar E: M. skänker sitt folk och menskligheten, då E. M. gifver Europa, i hvad på E. M. beror, ett exempel på ädelmod och moderation? Jag tvekar ej aut för E. M, utrycka min synnerliga öfvertygelse aw det är uteslutende den anda i hvilken E. M. kommer att behandla de fråIgor, hvilka hafva omedelbart sammanhang med E. M:ts eget rike, som afgör huruvida denna kongress skall grundlägga verldens lycka eller endast framställa en scen af ocnighet och intrig samt en oädel maktlystnad på grundsatsernes bekostnad. Den ställning E. M. innehar i Europa sätter E. M. i tillfälle att göra allt för den allmänna välfärden, derest E. M:ts mellankomst grundar sig på rättsgrunder, åt hvilka Europa kan gifva sin hyllning. Skulle deremot E. M. upphöra att respektera allmänna lopinicnen — jag ingår icke för närvarande i någon undersökning om E. M:ts makt, ty jag tror ej att E. M. för närvarande vill begagna sig deraf, — men, under en så olycksbådande förutsättning, skulle jag misströsta om möjligheten af en rättvis och Istadgad sakernes ordning i Europa, och jag skulle hafva den grämelsen att se E. M. betraktas, äfven af dem E. M. befriat, såsom föremål för oro efter att hafva utgjort deras förtröstan och hopp. — En sådan olycka bör ej, och, enligt min öfvertygelse, kan ej äga rum, utan är det med tillit til E. M:ts öfverseende och med begagnande af den frihet E. M. täcks skänka mig, som jag besvär E. M. att höja sig öfver hvarje underordnad konsideration och gifva åt Europa den fred som väntas från Edra händer. — Jag skulle med mindre ifver yrka detta, vore jag ej förvissad att det finnes en väg, hvarigenom E. M. kan förena dess välvilliga afsigter emot E. M. polska undersåter med Europas och de makters fordringar, som äro med E. M. förbundne. De åstunda hvarken att polackarne förödmjukas eller beröfvas en mild och försonlig styrelseform, som är förenlig med deras behof. Lika litet är det deras vilja att E. M. ingår förbindelser som begränsa E. M:ts makt öfver egna provinser. Allt hvad de åstunda är, att, för fredens bibehållande, E. M. ville småningom öfyergå till en förbättring af polska styrelseformen och att, derest E. M.: icke skulle hafva beslutat Polens återställande helt och hållet och dess fullkomliga oberoende, E. M. måtte undvika en åtgärd, som, under ett mera utmärkt namn, skulle sprida oro i Ryssland och angränsande länder, och hvilken, ehuru smickrande ärelystnaden hos ett litet antal personer af de stora slägterne, i sjelfya verket skulle gifva polska nationen mindre sann frihet och välfärd än en mera regelbunden och moderat förändring i detta lands styrelseform. — Jag sparar utvecklingen af mina idter i detta ämne, till dess att E. M. tagit den allmänna grundsatsen i öfvervägande, öfvertygad, att saken -kan så uppgöras, att på samma gång E. M:ts önskningar och Polens förhoppningar uppfyllas, .de utländska makterne och E. M. ryska undersåter äfvenledes blifva tillfredsställda. — Om frågans politiska del kan sålunda a fgöras, återstår endast för E. M. att öfyerenskomma med de öfriga allierade om gränsbestämmelserne enligt andan och bokstafyen i den traktat E. M. unlertecknat den 97 Juni 4813 med Österrike och Preussen. Följes denna. grund, kommer FE. M. att i allt fall bibehålla större delen af hertigdömet Warschau, under det. att E. M:tsbundsförvandter erhålla en gräns sådan de sjelfständiga . makterne nödvändigt måste fordra för bibehållande af deras rdighet och säkerhet. Jag anhåller om E. M:ts nådiga ursäkt. för det jag så länge kesvärat E. M. med denna angelägenhet och ber få teckna med djuz paste vördnad ;8e. Castcrcayh. LANDSORTS-NYHETER