Aftonbladet – 19 februari 1847, sida 3

vida å baronens tutat änförda skäl gjorda återtagan de af hans nyss förut tillkännagifna beredvillighe att befattningen sig åtaga, må fästas det afseende att ifrågavarande embetsförvaltning honom icke an förtros. Men för den händelse baron Leuhusen an ses icke lämpligen kunna komma i fråga, får jag för min del till befattningen i stället föreslå härads höfdingen Östberg, som redan 4838 erhållit befordringsrätt såsom vice häradshöfding, förrättat elfyc häradsoch två lagmansting, samt hos Kongl. Götha hofrätt tillförene tjenstgjort såsom fiskal och derefter i egenskap af adjungerad ledamotp. Assessorerne baron Åkerhjelm, Hederström, Lundstedt och hr kammarherren baron Stjernstedt förenade sig uti den af assessoren Revel yttrade me: ning. Assessoren, hr kammarherren grefve Mörner utlä sig sålunda: Då den af vice häradshöfdingen ba ren Leuhusen hos Kongl. hofrätten, under åberopande af förekomne anledningar, skriftligen gjorde anmälan, att han afsade sig förtroendet att tillifrågavarande adjunktion komma i åtanka, inkommi förr, än protokollet vid det tillfälle, då beslut blif. vit fattadt att till adjunktionen honom föreslå, hunnit justeras, än mindre den öfver beslutet uppsatt skrifvelse expedieras och något åliggande för baro nen att annorlunda, än efter eget begifvande, före nämnde uppdrag emottaga, icke, enligt min tanka eger rum, finner jag för min del, frågan om baror Leuhusens adjunktion böra anses hafva förfallit och någon anmälan om den för honom ifrågasatta adjunktion, utöfver hvad protokollet för d. 3 innevarande månad derom innehåller, icke erfordras; men i öfrigt får jag för min del, lika med assessoren Revel, till adjunktions erhållande i underdånighet föreslå kanslisten Stråle. Hr hofrättsrådet Örbom biträdde assessoren Revels mening. Hr hofrättsrådet Munthe yttrade: Enär vice häradshöfdingen baron Leuhusen, innan Kongl. hof rättens skrifvelse, med underdånig hemställan att föreslå honom till adjunktion, hunnit expedieras, hos Kongl. hofrätten skriftligen afsagt sig detta förtroende — en åtgärd, hvartill jag är öfvertygad att endast de mest tvingande omständigheter kunnat förmå honom — anser jag mindre lämpligt och formenligt, att berörde skrifvelse nu mera till Kongl. Maj:t insändes. Jag anser alltså, lika med assessoren grefve Mörner, frågan att till adjunktion anmäla baron Leuhusen, böra anses förfallen. Vid den lösning frågan om företräde emellan baron Leuhusen och kanslisten Stråle genom Leuhusens afsägelse erhållit, finner jag mig visserligen icke ega anledning att uteslutande önska kanslisten Stråle föreslagen till ifrågavarande adjunktion; men, då jag saknar tillförlitlig grund för bestämmande af omdömet, huruvida häradshöfdingen Östberg må anses lämpligare, eller i domaregöromål mera erfaren, än kanslisten Stråle, förenar jag mig med de ledamöter, hvilka föreslagit Stråle. Hr hofrättsrådet Hedblad instämde uti assessoren, hr kammarherren grefve Mörners yttrande. Hr hofrättsrådet Bergström förenade sig med assessoren Revel. Hr t. f. vice presidenten, hofrättsrådet Hindbeck samt hr presidenten Isberg biträdde assessoren, hr kammarherren grefve Mörners mening. Och skulle underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t expedieras, på sätt registraturet utvisar. År och dag som förr skrifvit står., . Efter befallning. Claes Gustaf Sporrong. vs