komst till Canada, och meningen vore nu att öka detta belopp derhän, att hvar utvandrare skulle vid landstigningen finna utvägar till arbete för sig och sin familj. Såsom prof på att äfven detta slags understöd redan hade ökat utflyttningarne, kunde nämnas att 32,000 utvandrare hade anländt till Quebec och 92900 till S:t John förlidet år, och deribland två tredjedelar Irländare, ett antal, som med 29 proc. öfversköt det nästföregående årets utflyttningsbelopp, Ett annat föremål för förbättringar Vore fiskerierna. Under de sistförflutna fem månaderna hade styrelsen låtit i Mayo och andra nordliga kusttrakter af Irland anlägga salterier, hvarest fattiga fiskare kunde få sin fisk förvaIrad och försänd till de bästa saluplatserna. Förslag vore å bane att äfven bispringa denna näringsgren med små lån mot 31 proc. renta, till inköp af redskap, båtar och tackling, mot pantförskrifning af det inköpta. Slutligen vore fråga om att berättiga jordägare till jordafsöndringar för att dermed befria sig från inteckningar och andra skuldbördor, hvilka så djupt betunga Irlands fastigheter och hindrade jordens innehafvare att förbättra sin egendom och bistå sina mer eller mindre nödställda grannar. Vid allt hvad som Iskedde i afseende på jordbrukets förkofran, påJräknades ägarnes medverkan; styrelsen kunde icke vilja göra sig sjelf till odlare, utan blott bistå jordägarnes egna bemödanden. — Denna markis Landsdownes framställning gillades i det hela äfven af oppositionen. Irlands nöd är så trängande, att den för ögonblicket tystar allt partiskrik; och flera ganska nyttiga upplysningar lemnades beredvilligt af alla fraktioner, för att göra de förväntade lagförslagen så ändamålsenliga och verksamma som möjligt. I underhuset begynte lord Russel sin framställning med en kort antydan af de ämnen han ärnade behandla, nemligen först tillståndet i den del af landet, der olyckan vore för handen; vidare hvad som inträffat under parlamentets ferier — hvad som blifvit gjordt till utförandet af de under sista sessionen fattade beslut, samt i hvad mån dessa åtgärder lyckats; och siutligen hvilka åtgärder som ytterligare ansågos nödiga; hvaribland äfven sådana, som åsyftade grundläggandet af varaktig förkofran för Irland. — Man ser häraf att lord Russels tal, både till innehållet och ordningen, öfverensstämde med markis Landsdownes i öfverhuset. För att ej upprepa hvad som redan förekommit 1 detta, må utdragen af lord Russels tal derföre inskränkas till skiljaktigheterna, hvaribland flera voro af mycken vigt. Sålunda föredrog han, vid beskrifningen om tillståndet, åtskilliga .upplysningar, som samlats af den stora nödhj.-lpskommitteen och hvaraf det väsendtliga följer. Största delen af den Irlands befolkning, hvarom här egentligen är fråga, har alltid sväfvat emellan tiggerioch tillfällig arbetsförtjenst I bela orter träffar man knappast någon, som tillhör den i England välbehållna klassen af farmer. De mindre jordegare, som vistas på sina gods, äro få; välmående köpmän träffas ej, som i England, öfver allt inom två eller tre (engelska) mils omkrets; ty blott få städer ega rörelse nog, för att dana en sådan klass. De särskilda trosbekännelsernas presterskap och de stora godsegarne, när de vistas i landet, befinna sig oftast i sådan söndring sinsemellan, eller med den arbetande klassen, till följd af politiska partiskiljaktigheter, att äfven kommitteen har måst använda stor varsamhet, i afseende på sättet och vidden af det biträde, som den önskat få påräkna hos dem. Enahanda svårigheter hafva mött i afseende på ordningsmännen (constables), till följd af den spänning, hvari de råkat med folket. Sockenmyndigheter kunna knappast sägas vara till. I Storbritannien (England och Skottland) utgör jordbrukareklassen något mer än en fjerdedel af folkmängden, hvaremot den i Irland utgör två tredjedelar. Storbritanniens jordbruksarbetare vidfolkräkningen 4831, utgjordes af 4,055,982 persorer, och i Irland af 4,134,715, under det att Englands odlade ord går till omkring 34,2350,000 acres, men Irlands