sjelf. Nedför åsen försvinna de, uppför den rusar förföljaren. . Uppkommen på höjden har han flyktingen nedanför sig, nästan så nära, att ban kunde ropa åt honom. Beck har saktat sin ridt; hans tycks vingla i sadeln. Hå hå! Den med hulling försedda ringen har begynt silt verk inom hans ådror! — Varney ser sig omkring — ingen annan varelse finnes inom synhåll; en tät skog omgifver vägen. Tid och rum tyckas gynnsamma. Beck har bållit in sin: häst; h:n lutar sig snedt öfver sadeln, likasom på väg att falla. Ett halfqväfdt segerrop undfaller Varney; han skakar tyglarne och sporrar hästen än en gång, då hastigt, i detlssmma vägen kröker sig, en resvagn blir synlig, just der Beck stadnat. Vagnen stadnar ock. Varney svänger åt sidan, och biåller sig tätt intill häcken vid diket. Det är någon i vagnen, som gifvit sig i tak med flyktingen! Skulle det icke kunna vara S:t John sjelf? — Med skräck och raseri ser Varney, att Beck stiger af hästen, fastän mödosamt; han ser honom ragla fram till vagnen, ser en betjent nedstiga derifrån och helpa honom upp; ser honom stiga in. Det måste vara Percival, som återkommer från sin resal Percival, för hvilken han berättar sin rysliga saga — Varneys vilddjursmod svigtade; han kände hjertat sammanpressas. Under en af de hastiga förskräckelser, som så lätt angripa den endast djuriska oförvägenheten, blef flykten snart hans enda tanka. Han vände hästen mot häcken vid vägen, tvang honom med förtviflans ansträngning att bryta sig derigenom, och satte af inåt skogen; lyssnande der, till dess han, en minut sednaåre, hör hjulen åter i rörelse och hästarne i galopp ila af på vägen till parken. Höstvinden susade genom träden — den skakade grenarue af den höga ask, som hviftade öfver mördaren. Hvar och en som gjort förtroligare bekantskap med naturen, känner det egna läte, som en ask har i stormen; det är cke ekens högtidliga sus, icke bokens dofva mummel, utan ett skarpt klagande tjut, liknande ropet af en menniska i dödsångest. Varney ryste, som om han hört sitt offers dödsrop Mellan qvistar och genom snår — rispad ag