mm LD mo mm MMMMMMMMMMM—— utan nytta för er, om ej för mig? Försumma vi det första tillclet — vid pojkens bestörtping cch förtviflan — hvilket annat skall väl sedan erbjuda sig att göra en så hastig död förklarlig? — Er son — ni skall snart omfamna honom som en liggare eller som herre till Laughton! Lucretia reste sig hastigt upp ifrån sin stol vid dessa ord; hon giek med ens till sin byrå, låste upp den, tog fram det rysliga skrinet, öppnade det, gick tullbaka till bordet och satle sig lugnt framför de:, samt vinkade åt Varney. att äfven sitta ned. Der lutade sig nu begge för ett par ögonblick ned, för att skärskåda innehållet; När valet var gjordt och Varney stoppat giftet i sin ficka, gick han till spiseln och pustade upp den förkolnade brasan till full låga. Och nu — yttrade han med sitt iskalla hånlöje — må vi förafskeda dessa nyttiga troa tjenare; måhända för alltid. Fastän Walter Ardworth, när ban återställer er son åt er, kan göra oss beroende af dennes sonliga tillgifvenhet, och jag derföre kanske har föga att hoppas af det arf, för hvars betryggande jag vågat och ännu vågar milt lif, så litar jag ändå på det välde, som ni aldrig förfelar att vinna öfver andra. Jag tager alltså för gifvet, alt när dessa salar en gång tillhöra Vincent Braddell, så skola vi hvarken råka i förlägenhet vidare för mynt, eller komma i behof längre af denna bleka alkemi. Må derföre vira bragders stumma vittnen förgås — elementerna, som vi gjort vår vilja underdåniga! — Intet gift må vidare träffas i våra gömmor! — Eld, förtär då dina förtärande barni Med detsamma hvällde han ut skrinets innehåll i brasan, och stlölte med foten till bränderna. En blå flamma blossade upp, sprakande af otaliga gnistor, och slocknade åter, När Varney gick tillbaka, för att ställa det tömda skrinet på bordet, trampade han på någonting hårdt; han stadnade och tog upp från mattan den ring, som vi förut omnämnt ibland skrinets dystra skatter; den hade fallit ut, när det öfriga kom i elden, och rullat undan, nästan ill Lucretias fötter. pDenne, — fortsatte han — sqvallrar åt