Aftonbladet – 16 februari 1847, sida 1

LUCRETIA Av SIR EDWARD LYTTON BULWER. ) Den äldre gentlemannen lade hastigt sin hand på sin reskamrats arm. Hvilken utmärkt skarpsinnighet, hvilken ihärdighet i dina efterspaningar har du icke visat! Hur långt skulle jag hafva kommit i denna sak, utan ditt biträde? Hur ofta har icke den der pratmakerskan mrs. Mivers sladdrat om Becky Carruthers, om barnskallran och St. Pauls kyrka, utan att nårgon misstanke fallit mig in — ett ord var tillräckligt för dig — och sedan att spåra den känslolösa gamla Joplin från ställe till ställe, tills du fann henne vara i tjenst hos just denna samma mrs. Braddell! Beundransvärdt! Ack, gosse, du skall bli en heder för ditt yrke och ditt land. Hvilken hårdhjertad varelse du måiste anse mig för att varå, som icke brytt mig om dig på så längeln Min gode far, svarade John Ardworth ömt — er kärlek godtgör mig nu allt. Och bör jag ej snarare glädjas öfver, att ej hafva lärt känna min moders vanära, förrän jag kunde till hälften förgäta den vid min faders hjerta? John,, sade den äldre Ardworth, med qväfd röst, jag borde bära tagelskjorta i hela mit! tif, för det jag gifvit dig en sådan moder. När jag betänker, hvad jag lidit för min vårdslöshet; de fördömda penningaffärerna — irritamenta malorum må de väl kallas! — så är del min enda tröst, att min tålige, ädle son är fr från detta fel. Du kan icke tro, hvilken ädelsinnad,, hederlig ,yngling jag vår vid din ålder och likväl, huru sant.sade jag ej till min olycklige. vän, William Mainwaring, en dag på Laughton — jag kommer nu mycket väl ihi; det —: Förtro mig hvad som helstj annat ev åa Aftanhl. I—57.