Aftonbladet – 15 februari 1847, sida 3

5 falska sedlar inkommit, hvilka blifvit, under brådskan af expeditionen, då posten sent ankommit, ansedde för äkta,. Direktionen yttrar, att den i öfrigt icke kan gå bankbolaget i förväg, som den 48 dennes sammankommer, med något yttrande i saken. — Handelstidningen rättar sin uppgift angående Götheborgs tull-uppbörds belopp för sistl. år, som vi efter nämnde tidning i fredagsnumret under landsortsnyheter uppgifvit i riksgäld. Den har deremot utgjort 4,590,745 rdr banko. — Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning omtalar, att skonerten Maria, förd af kapten Nils Nordberg, hemma i Luleå, under resa från Newcastle till Götheborg, lastad med stenkol, strandat å Hafgalleskär i Götheborgs skärgård. En man af besättningen omkom vid tillfället. Fartyget stod 3 å 4 famnar under vattnet. Riggen bärjades af lotsarne. Tidningen yttrar härom följande: Ofvan omförmälte strandning blifver åter en merit för lotsarne, eller åtminstone en förtjenst för deras kassor. Skepparen höll in rätta lotsleden norr om Vinga, eller mellan Vinga och Inholmarne, och var således säker, att lotsarne skulle möta i nämnde farvatten; men det skedde ej, ehuru besättningen försäkrat, att den tydligt på en half mils afstånd sett Vinga. Lotsarne syntes ej förr, än fartyget passerat Vingas inre udde, och då var det för sent. Skepparen, som aldrig varit här förr, var af brott och bränningar förvillad, tog felt på ett brott och stötte sedan på ett under-vattens-grund samt sjönk straxt derefter, såsom omnämndt är. Lotsarne kommo då fram, så att de räddade besättningen, med undantag af en man, som hoppade miste och föll i sjön. Genom sin underlåtenhet att passa upp i farleden, hafva Jotsarne, sannolikt, indirekte vållat. förlusten af ett fartyg och, hvad värre är, af ett menniskolif. Under alla omständigheter kommer det aldrig att sakna sin märkvärdighet, att fartyg midt på ljusa dagen, inom sjelfva lotsstationen, kunna gå förlorade. 87 — Af norska tidningar finner man, att landtbruksföreningar börja alt stittas i Norge. En sådan är redan i gång i Drammen och nu stiftas en sådan för Jarlsbergs och Laurvigs amt. En tidning gör den anmärkning, att Sälskapet för Norges välv, som Jänge lidit af mattighet, oaktadt dess legater och anslag hindrat det att dö, nu egde tillfälle att uppträda med någon värdighet om det gjorde sig till en centralförening för landtbrusintressen och annonserade ett möte af norska landtmän vid midsommarstiden i år. Den Constitutionelle har måst återkalla sin ippgift, att det icke längre lägges något hinder för utlemnandet af de norska dokumenter, som örvaras i Köpenhamns arkiver. Saken ir ännu ;j anhängig hos danska regeringen. Annu den 4 dennes fortfor vir-sillfisket vid Rövaer och utanför Norra Jedderen; men hade upphört vid Skudesnäs, Hvidingsön och Fuön. — Genom det betydliga Hamburger-lån, Östsötha hypotheks-förening upptagit, har dess penningetillgång icke blott blifvit tillräcklig för provinsen, utan äfven medgifvit utlåning åt anIra orter. Så berättas från Örebro, att 2:ne öreningens agenter ökat rörelsekapitalet under Tindersmessomarknaden derstädes med utlinta, not 3 procent, 100,060 rdr bko, hvaraf 30,900 dr lära stannat i en enda låntagares hand. Jet förljudes ock, att lån kunna mot goda papper erhållas till och med för blott 4 proent och i sådant fall är det ju en vinst att vara låntagare, blott icke den gamla satsen: ju mer man lånar, ju mer man sätter sig i kuld, ännu stode fast. — En liten del af Verike, nemligen Sundsbo härad, lärer, förmodigen lockad af nämnde hypotheks-förenings riljanta ställning, begärt alt få dermed införifvas. (P. o. I. T.) — Vid meddelandet i lördagsbladet af de reussiska författningarna rörande ständer-inrättingen har, genom glömska, prinsens af Preusen namn blifvit utelemnadt bland de öfrige edamöternas af konseljen, hvilka undertecknat e ä:ne sista förordningarne. H. K. Höghets amn står främst, näst efter konungens. En