Aftonbladet – 15 februari 1847, sida 2

sei-byggnaden, och den som, efter hvad hvai man vet, leder åtgärderna derför. Sådan var begynnelsen af vår lilla rund, som skall visa många flera till detta passande verkliga syskonprof. Innan vi för dagen sluta, torde läsaren möjligen fråga sig: skall ritning till de blifvande nationalmuseum uppgöras al ett kot teri af denna förtjenst, uteslutande hvarje an. nan 7 landet eller utom? Skall regeringens pro. gram till nationalmuseum ännu längre undan. hållas? Om ingen skulle finnas vuxen att täfl: i ovetenhet, så kanske kunde frågans vigt vä väcka något fosterländskt sinne, att offra så mycket eftertanka för den, att nationen kunds slippa att skämmas för wtförandet. På de Sverige, om det är alldeles tomt på sådar skicklighet, ej må fortfarande blifva det, måtte täflan blifva sträckt till utlandet. Främmande länder som ega architekter gå så till väga Hafva vi inga, så synes skälen dubbelt tvingande att följa denna, den förståndiga vägen. Af hvad rimlig anledning skulle herr Nyströms systerson herr Scholander, om hvilker vi känna på byggnadsväg ingen ting mera, fi ensam syfta efter denna palm al nationens hand? Ar han skicklig, förlorar han ej men vinnei på täflan, der rättvisa erfares alla. För lande är ju rättvisan alltid god. (Forts.) P.S. Blott ännu två ord. Huru är det vä med ritningen till stadens ransakningshäkte, ef tersom han, ehuru af Kongl. Maj:t gillad, dock måste ändras? Kan möjligen felet här vara architektens? Man säger att försöken al her Nyström att konstruera denna byggnad, gå til omkring 1, dussin; men att nu, med erhålle! ökadt utrymme i tomt, man nödgats utesluta 46 celler från den sista, alldrabästa rilningen, af intet annat skäl än att man slutliger uti den, väl färgad, funnit alltför stora tankefel, hvilka komma architektförmågan så när: som t. ex., att en gård, som skall gifva ljus inom en byggnad, ej kan hafva samma form som en masugnspipa. I, STEN 4