Aftonbladet – 15 februari 1847, sida 1

Nå, du gläder dig icke?, sade Lucretia, förvånad öfver Varneys mulna och föga sympatiserande ansigtsuttryck. Nej! ty tiden brådskar; ty, oaktadt ni funnit er son, går ni möjligen miste om hans arf ty, midt under er triumf, ser jag Newgate öppnas för mig! Ser ni, äfven jag har erhållit nyheter — men mindre behagliga än era. Stubmore — anfikta. den karlen! — skrifver, at! han med säkerhet är i London sednast i nästa månad, och att han vid sin ankomst genast ärnar uttaga de testamenterade penningarne ua engelska banken och insätta dem i en förträft. lig hypoteksinrättning, hvarom han hört talas Om icke denna vår plan nu vore, återstode mig ingenting annat än rymning och landsflykt., En månad! — det är en lång tid. Tror du. att nu, sedan min son är funnen, och denne son är John Ardworth — ty jag tviflar icke på, att ju min aning varsann — han, som ägt snille nog att uppställa piedestalen till den makt, hvarom jag i min ungdom drömde, men hyvilken mitt kön nekade mig att uppnå — tror du, att jag skulle en hel månad låta honom vänta på sitt ari? Innan denna månad är slut skall du återställa hvad du tagit och, om så nödigt är, köpa din förmyndares tystnad, antingen med de summor du assurerat eller ock med Laughtons räntemedel., Lucretial sade Varney, hvars elest friska by hade bli vit blyfärgad — hvad som skall ske måste ske snart! Percival S:t John har haft bref från sin mor. Hör! — Varney omtalade nu i korthet de frågor, S:t John framkastat, kapten Grevilles fruktade ankomst, faran af en så skarpsinnig persons närvaro, samt nödvändigheten att i alla händelser förkorta deras besök och att påskynda katastrofen. Lucretia lyssnade under en olycksbådande och orubblig tystnad. Meny) sade hon slutligen, du har ju öfver