förefalla mig, som om ett åskmoln hängde öfver dess tak. — Nej, om du gifter dig med systerdottern, är dock tanten bannlyst ifrån ditt hus. Gode Gud! det är således dottren till Mainwaring, Lucretias systerdotter och mynåling, åt hvilken du skänkt din trofasta kärlek — som du vill göra till din maka! O, min son, milt älskade, mitt enda öfverlefvande barn, tro ej, alt jag förebrår dig, eller att milt bjerta icke blöder, då jag skrifver detta; men jag bar dig, på mina knän, besinna dig åtminstone, — afbryt denna förbindelse, tills jag kommer till England. Då, Percival, lofvar jag, för min del, att jag vill se din Helena med opartiska ögon— att jag, så vidt jag förmår, vill aflägsna alla en gäckad stolthets, drömmar — minnet af fel, dem hon ej rår för; och, om hon är sådan, som du säger och tror, så vill jag trycka henne till mitt hjerta. och kalla henne ,dotter. Ar du. nöjd? Om så är, så kom till mig — kom genast och hemta tröst från din moders läppar. Hvad jag önskar att kunna vara hos dig, medan du läser detta, hvad jag darrar vid tanken på den smärta, jag så obarmhertigt: förorsakar dig! Men min stackars syster håller mig qvar: jag vågar icke lemna henne här, ty det kunde hända, att jag då icke, finge mottaga hennes sista. suck. Kom då, kom, vi skola trösta hvarar.dra. Din ömma, ömma och sörjande moder, Okt. 3:dje, 1834. Mary St. John. Pp. S. Sorrento. Du ser af denna adress, att vi lemnat Pisa och äro nu på detta ställe, hvilket vår läkare rekommenderat; deraf kommer dröjsmålet med detta mitt svar. Ack, Percival, huru sömnlösa skola icke mina nätter blifva, intill dess jag åter får underrättelse ifrån ligI Länge, ganska länge dröjde det, innan St. John, stum och öfverväldigad af sin plötsliga ingest, förmådde öppna sina begge andra bref. — Det första var ifrån kapten Greville: pHvilket giller har du nu fastnat uti, dårakiga gosse! Att du skulle bli näsbränd på ett ller annat sält, Var ganska naturligt; men en minnesbeta för lifvet, sir, det är eh allvarsam ek! Gud välsigne dig likväl för dn upprik