Aftonbladet – 13 februari 1847, sida 1

LUCRETIA AF SIR EDWARD LYTTON BULWER. ) Bref från Gabriel Varney till — ). ,Tråkigt lif på landet, bäste —; ett bedröfligt förspillande af timmar, som aldrig återvända! Jag gillar fullkomligt unga Rapids filcsofi — framåt! friskt gå pål — så mycket bättre passande i våra ångvagns-, jernvägsoch bolagsvurmande tider! Lifvet, gamle hederspascha, är en biåll, flygande i frisk fart och högtsväfvande, då den sättes i full rörelse af ett par sällträn, men blott ett stycke kork och litet raggigt ullgarn, då den ligger stilla! Ett trefligt ställe, denna min vän Percival St. Johns egendom. Här tillbringade jag min barndom; och så tråkigt stället nu för tiden är, skulle jag ingenting hafva emot att rå om det såsom en pied-de-terre, i sällskap med ett halit dussin vänner, sådana som du, och ett halft dussin flickor, sådana som Celestine, och vin och tärningar såsom vårt pis-aller. Men aldrig såg man rikedom så illa använd, som af denne unge gentleman! Ack, om den egendomen vore min, bara för ett år, hvad sqvallret skulle föå att beställa och hvad de trumpna skenheligc skulle rycka på axlarne! Vet du, jag har alltid känt en gnagande åtrå att, om ock blott för ett enda år, vara nog rik, för att få gifva mina passioner fria tyglar i tummelkretsen af en kolossal rikedom, hvilken genom sin kontrast hinar de simpla orgier, vi stackars vauriens,som krafla i stoftet, kunna bestå oss. På ctt eller annat sätt är jag alltid i inbillningen millionär ) Se Aftonbl. J4 4—34. ) Detta bref är adresseradt till en af Varneys förtroliga vänner, som deltog i hans mera förlåtliga felsteg, men var fullkomligt obekant med hans ott.