Aftonbladet – 12 februari 1847, sida 2

kring, och dock lyssna de med likgiltighet till försäkringarna om en odödlighet der uppe! Hvi uppstå nu åter hos mig dessa högtidliga och sorgliga tankar? Derföre att jag — 0, min andre fader! — har, liksom de andra, allt för mycket förgätit vanskligheten af all jordisk sällhet — derföre att er röst icke varit nog nära milt hjerta, då det mera halsstarrigt, än i barndomens dagar, uppgjorde planer till en jordisk framtid och ville bygga sig ett jordiskt hem. Ack, ni har löst mitt hjertas hemlighet, fastän jag blott visade er ytan deraf, ni har gissat till, hvad Percival blifvit för mig — huru hans lycka blifvit snart sagdt min enda tanke, huru jag i hans ömhet smålett emot en luftbild, som sväfvar i fjerran, och hviskat till mig sjelf: det finnes sällhet på jorden! Hvad ni skulle älska honom, icke blott för min skull, utan för hans egen! Huru ni skulle le åt er egen farhåga, att jag skulle blifvit bedragen! Vet ni, hvad det är jag älskar hos honom? det är just frånvaron af allt svek — omöjligheten att kunna bedraga. Nej, det är icke min egen inbillnings ideal, som jag skådar, i fall jag, mig sjelf ovetande, bildat mig ett sådant, innan jag såg honom. Han står helt och hållet utom kretsen för min inbillning. De visioner, som denna drömmande förmåga skänker mig, har jag för mig sjelf allena. För honom kan jag icke förklara, hvarföre jag ler i det ena ögonblicket och kunde gråta i det nästa. Det är mitt hjerta, som ödmjukt sluter sig till hans, genomträngdt af dess oändliga godhet, äradt af dess ädla tillit. Jag kan ej för honom uppenbara mina dunkla och fåfängliga ider; men, då någon af dessa lyfter sig som högst, blyges jag att se den plötsligt nedsjunka till intet, vid sidan af någon ädel handling, hvilken, liksom utan öfverläggning, liksom af sig sjelf, spirar upp ur hans instinktlika, okonstlade böjelse för ädel välgörenhet, och kärleksfull sanning. Min sväfvande inbillningskraft, som förut oviss famlade efter Gud, tyckes mig då hafva funnit en ledtråd i hans hjerta; — jag tycker mig då i haris kraft att handla ädelt, hafva funnit min svärmandedyrkan för det goda och ädla förverkligads ty äf