— TT NN Jo, han kan bäst säg 93! var man skall forska efter barnet. Jag är då säker, att han skall ge samma råd, som jag ) Ni känner honom då? Jaxn Hvad! — Han lefver ännu? Jag hoppas det. Kan ni skaffa mig at 1få råka honom ? Om så behöfs., Öch denne unge man, som bär hans nam och blifvit uppfostrad af mr. Fielden?, — Nå, sir ?, Månne icke han är mr. Braddells son? Främlingen iakttog tystnad; han satte händerna öfver ögonen och syntes fördjupad i tankar. Derpå steg han upp, 108 ljuset och sade helt lugn: Sir, jag önskar er god natt. Jag har bref att skrifva i mitt eget rum. Jag skall till i morgon, om ni dröjer till dess, öfvertänka, om vi verkligen. kunna bistå hvarandra, eller om vi böra fortsätta våra efterforskningar hvar för sig. Med dessa ord tillslöt ban dörren, och mr. Grabman satt der helt flat och förvirrad. Men äfven han hade ett bref att skrifva; han begärde penna, bläck och papper jemte ett mått bränvin, och skref till Varncy, för att anföra sina klagomål och lemna del af de uppiysningar, han inhämtat. Jason, började han, spelar ni falskt spel med mig? Har ni släppt en annan på spår, för att bedraga mig på mitt utlofvade honorarium? — Förklara cr, eller öfverger jag saken. Härpå lemnade Grabman en noggrann beskrifning på främlingen ock omtalade nästan allt, hvad som tilldragit sig emellan honom och denne herre. Han redogjorde derefter för sina egna forskningar, och förnyade, så bestämdt han vågade, sitt yrkande på uppriktighet och rent j