dast den bortgångnes klokhet återhålli henne, lefva mindre sparsamt och visa en grannlåt i klädsel, stridande ej mindre mot den sorg, hennes nyligen lidna förlust bort ålägga henne, än med sektens stränga grundsatser. Detta otillbörliga uppförande väckte en förtrytsam nyfikenhet och ådrog henn? stränga föreställningar. Mrs. Joplin, förargad öfver detta inblandande i hennes angelägenheter, flyttade då bort ifrån byn till en liten stad, omkring tjugu mil derifrån, och uppsatte der en bod. Men hennes moraliska fall blef nu befästadt; hon förde ett ganska sedeslöst lif, och hennes hus var ett tillhåll för alla tygellösa sällar i orten. Åntingen nu hennes medel voro uttömda eller den skandal, hon väckte, ådrog sig myndigheternas uppmärksamhet och satte en gräns för hennes utsväfningar, var icke med visshet kändt; men bon sålde hastigt bort sina varulager, och spårades härnäst i den by, der Grabman träffade sin nya medhj-lpare; och, ehuru hennes uppförande der varit mindre tygellöst och hennes slöseri mindre, hade hon dock gjort ett ganska ogynnsamt intryck, hvilket ökades genom hennes afvikande från orten med en gårdfarihandlande af sämsta rykte. Sittande vid sitt portvin, jemförde de två herrarne sina insamlade notiser och öfverlade om bästa sältet att åter sammanknyta den afslitna tråden af sina forskningar, då mr. Grabman helt kallt yttrade: Men, när allt kommer omkring, anser jag troligt, att vi icke äro på rätta spåret. Detta barn torde ej vara den, vi söka.n Låt ej missleda er af detta tvifvel. För att komma till den visshet, vi önska, måste vi ännu vidare följa denna usla qvinnas spår. Ar ni säker på det?, Ja, det är jag. d Hm! Har ni nånsin hört talas. om en mr. Walter Ardworth?, Jaz hvad är det med honom ?