Aftonbladet – 10 februari 1847, sida 1

LUCRETIA AF SIR EDWARD LYTTON BULWER. ) I denna oväntade undergilfvenhet hos en så herrsklysten person, såg Braddells ofullkomliga menniskokännedom endast fruktan, och han gladde sig i sin enfald öfver sin triumf. TLucretia återvände med honom. Några dagar derefter blef Braddeli sjuk; hans sjukdom ökades långsamt, gradvis, den blef tärande. Tlans mod sjönk medhbans helsa; : beherrskade och kufvade honom Lutretias or:: bliga herrsklystnad och stränga vilja. Ha undvek hennes högmodiga, forskande ögorkast; han darrade vid hennes långa, ondskefolla sidoblick; men med denna fruktan kom ock hat, och detta hat, soih ofta förmådde besegra hans fruktan, röjde sig på ett trotsigt sätt i motarbetandet af hennes! lagliga myndighet öfver silt barn. Ehuru han af naturen icke tyckte om barn; ville han dock ständigt hafva det hos sig, och gjorde sig till vana att motsäga alla hennes befallningar till tjenstefolket, i de ämnen, i hyvilka mödrar gerna tillvälla sig den afgörandz rösten. Endast vid dessa tillfällen förlorade Lucretia stundom sin hemska s elfbeherrskning; hon hotade, att hennes barn skulle befras från hans välde, och att det skulle lära sig förakta alla skrymtare, såsom han sjelf lärt henne. Dessa ord utöfvade en stark verkan, icke blott på hans hämdkänska, utan äfven på hans samvete. Ilmedlertid visade Eucretia utan betänkande sitt förakt för Braddell, derigenom att hon afhöll sig ifrån alla de andaktsöfningar, hon förut så strängt iakttagit. Detta väckte förargelse hos sektens ledamöter; Braddell underlät icke att kungöra sina skäl till klagan. Den högmödiga, herrsklystna qvinnan fördömdes i samfundet och hatades i sitt hus. I Se Aftonbl. MM 1—32.