Aftonbladet – 10 februari 1847, sida 1

innu icke född) voro sjukliga, och hon begaf för den ig nu i hemlighet och okänd, till Hampshire, domar. I ör att erfara, hvilka utsigter förefunnos, att intet verl wennes son kunde blifva herre öfver hennes passande, örlorade arf. väckt dem Braddel, som nu kommit ti!l den sorgliga lidande of fvertygelsen, att hans dagar voro räknade, beöfver Luc löt att, under hennes frånvaro, utföra en plan, blindt af om han länge hyst, och hvilken i sjelfva vermotvilja fi cet. mindre ingafs honom af hat, än af hans i huset va amvetes betänkligheter. Hvilka än hens fel het för he voro, var han dock åtminstone uppriklig i sin hennes bö eligiösa tro; och väl måtte han med förskräcblygsel, hi selse tänka sig de framtida frukterna af den vit intage ippfostran och handledning, hans son skulle!resa från erhålla af en moder, som smädat hans sekt och och som : sppet förkunnat sin otro. Väl kunde han i gjorde ho itt testamente utnämna en förmyndare för sin till. klaga son och anförtro vården om hans barndom och ock, geno uppfostran åt vissa dertill utsedda personer. gamla sko Men den omständigheten, att. han l-fvat unför hvars ler samma tak med sin hustru, ja fört henne ende, uto; illbaka till sitt hus, då hon lemnat det, inneUllflyktso atlade ett tyst bevis, att, hvilken osämja än medlem a varit rådande dem emellan, kunde hennes uppoch denn örande dock svårligen hafva förtjenat ett sånågon frol lant uteslutande från en moders rälligheter. den penn Förmynderskapet skulle således föga kunna hin bestjäla s Ira smittan af Lucretias imdirekta inflyttande, för bestän kanske. icke ens afböja hennes direkta ledning. moders vi Dessutom måste tillgång På arfsmedel finnas, qvinna yv om man ville utnämna förmyndare, och Bradbarn åt dell visste, att qvarlåtenskapen efter honom som han skulle befinnas otillräcklig till gäldandet af hans hopskrapa skulder. Hvem skulle vilja blifva förmyndare än åt sin it elt barn, som ingenting ägde? Han beslöt emedan d lerföre att bortskicka barnet till något ställe, tydning, ler det, om det än erhölle en ringa uppfoså tvelyc stran, åtminstone undervisades i den rätta tron var fattig — någon plats, der han visste barnet i säkerhade Bra het för moderns efterspaningar och skyddadt karakter,