störde ett hem, likt deras? — just de samma, mot hvilka detta hem log med sin lugna och hånande frid! Jag — jag gästen — jag, den ötvergifna! den förrådda! — hvilka mörka minnen beskuggade min själ! — hvilket helvete kokade inom mitt bröst! — Väl kunde hvart och ett :f dessa minnen antaga en stämma, för a!t nklaga dem! — väl kunde ur detta helvete en Alecto uppstil Deras lif voro i min makt! — mitt olycksbringande enkearf stod till min disposition — hastig död eller långsamt förtärande tortyr — men att se den ene trösta den andra på vägen till grafven, med elden i kärlekens ögon lysa hvarje steg dit ned — den så efterlängtade hämden skulle så återfallit på mig sjelf! Ha, bedragare! yfdes du öfver ett obefläckadt rykte? — stod du, med mig vid din sida, bland dina förrådda husgudar och talade om heder? Ditt hem — är dig frånröfyvadt! — ditt godå namn — har blifvit till en bespottelse — din heder, — är nu ett spöke, som skall förfölja dig! Din kärlek, — kan den ännu fortlefva? Skola din tankes milda ögon icke bränna dig i hjertat, och skammen vända kärleken i afsky? Spillror efter min hämd, nådebjon, som lefven at min barmhertighet — jag gjorde väli att låta eder lefva! Jag skuddar stofcet af mina fötter vid eder tröskel — lefven utan hem, ut:n bopp, utan barn! Förbannelsen har gått i fullbordan! Från detta ögonblick stadnade aldrig Lucretia på sin bana, för :tt vidare eterfråga sina offer; hon brefvexlade ej med någondera af dem. De kände ej hennes adress eller hennes öde, ej heller hon deras. : Såsom hon beräknat, gjorde Mainwaring intet bemödande att resa sig efter sitt fall. Alla höga syften, som utgjort föremål för häns ärelystnad, voro för alllid försvunna. Ingen plats i statens tjenst, intet inflytande på landets angelägenheter väntar i England en man med ett fläckadt namn. För lifvets lägre sträfvanden ägde hån hvarken båg eller sinne. De båda makarne lefde okända i en liten by i Cornwall, till;dess freden tillät dem att flytta till Frankrike. Det öfriga af deras öden är läsaren beken.