Aftonbladet – 8 februari 1847, sida 1

ST — — — för min del skulle föreslå Laughton. Jag vet, att min stackars stylfmor gerna ville återse skådeplatsen för hennes ungdom, och ni skulle ej kunna visa henne större :uppmärksamhet, ej kunna göra henne större glädje, än denna inbjudning., : vAck! sade Percival glädtigt, ndet skulie verkliggöra mitt hjertas skönaste dröm, att se Helena under Laughtons gamla tak: men som min mor är utrikes och intet fruntimmer finnes, som kan taga emot den ... Åh, afbröt Varney, madame Dalibard är sjelf just den rälta person, hvilken les bienseances tillåta er att välja, för att göra les honneurs i ert hus, i lady Marys frånvaro; icke endast i egenskap af er anförvandt, utan ock såsom den närmaste ännu lefvande. slägtingen till sir Miles — den närmaste ättlingen af. familjen S:t John: hennes mogna år, hennes aktningsvärda personlighet, hennes slägtskap både med Helena och er, allägsna säkert hvarje skymt af något opassande häruti. : ,Visserligen,. om hon sjelf tänker så; — jag förstår inig ej på att bedöma sådana formaliteter. Ni skulle aldrig kunna göra mig större tjenst, än om ni på förhand sökte erhålla hennes bifall. Helena på Laughton! Ack, hvilken himmelsk tankel, Och i hvilken lu:t skulle hon . väl. lättare tillfriskna? sade Varney;. men hans röst var stockad och ro-slig. Jå De tankar, hvilka sålunda blifvit Percival ingifna, nästan bannlyste all oro.ur hans.bröst. De jagade hvarandra i tusende skepnader, under hans sömnlösa natt. -Och då han .om morgonen hörde, att Helena. yar, vida bättre, än: Iman vågat hoppas, framställde han sin inbjudning till madame Dalibard med en värme,som gjorde hennes kind än blekare, och den hand; ynglingen fattade, i det han. bönföll, kändes kall, som om den tillhört ett lik. Men hon