Aftonbladet – 8 februari 1847, sida 1

qval, då han, med bortvändt hufvud, släppte dessa dyrbara reliker i lågorna. Bovisen på hans flyktiga ärelystnad, vårdtecknen af hans svärmande kärlek — samma eldtunga sköt upp alt förtära dem begge! Det var hans ungdoms grafflamma! . Så sade han vid sig sjelf, så må allt, som kan draga mig ifrån min lefnads sanna mil, förtäras! — Möda! tag åter din son! En timme sednare, och hans skrifvare fann vid sin återkomst, Ardworth lika lugnt, som vanligt, sysselsatt med sina Law Reports. XVI. INBJUDNINGEN TILL LAUGHTON. Då Percival samma dag helsade på i Brompton, berättade han för madame Dalibard sitt samtal med den besynnerlige mr. Tomkins. Lucretia syntes förargad och brydd af de efterfrågningar, hvarmed gentlemannen hade hedrat henne, och, så snart Percival gått, skickade hon efter Varney. Denne kom icke förr än sent på dagen, hon berättade då för honom, hvad St. John omtalat. Varney blef också bestört. Namnet var visserligen för dem obekant,;och de kunde icke gissa sig till, hvilken innehafvaren af.ett så vanligt slägtnamn kunde vara; men Lucretias lif innefattade nog minga hemligheter, för att väcka hennes farhåga att råka ut för personer, som känt henne i hennes tidigare år; Varney fruktade, att något rykte kunde komma för St. John, ingifva honom misstroende och rycka ur deras klor det hittills intet ondt anande offret. De kommo derföre öfveremsy att de så fort som möjligt borde aflägsna sig och St. John ifrån London, samt att de på allt sätt skulle söka förekomma vidare samtal emellan Percival och främlingen, hvilken påtagligen hade väckt hans nyfikenhet. . Följande dag befann sig Helena ganska illa och symptomerna blefvo mot aftonen så äll