bref från landsörten, angående mamsell A. Lundebergs öfvergång till påfviska kyrkan och bevekelsegrunderna dertill. Utan att misskänna den af bref: skrifvaren påpekade usus practicus, som vårt lands presterskap i allmänhet har att draga af denna apoftasid, förutsatt att den är redan fullbordad, kan dock insändaren, som är tjenstgörande predikant i hufvudstaden, så mycket kraftigare försäkra, att denna öfvergång icke bör härledas från brist på andelig näring i vår kyrka eller från saknad enskild vägledning och själavård, som mamsell Lundeberg, vid ett besök hos ins., erbjöds all den undervisning och tröst, som ej förfelat sin verkan, när andra gjort honom förtroende af deras inre oro och bekymmer. Ja, ehuru kringskuren hans tid än är, tillbhjöd han henne likväl, att med henne på vissa stunder genomgå en hel kurs i skiljelärorna mellan den romerska och evangeliska kyrkan. Han gjorde henne genast uppmärksam derpå, att om bor redan fattat sitt beslut att öfvergifva sina fäders tro, ett samtal om dessa saker då vore frukslöst och endast kunde åsyfta att vinna medhåll. Hon sade, att icke så var. Icke desto mindre erböll ins. några dagar derefter, i stället för ett förnyadt besök, ett bref, hvari hon uttalade sin föresats att verkställa sitt länge hysta beslut! Hvad som bevekte henne till detta, vet ins. icke; men det vet ban, att icke var det vår kyrkas oförmåga att tillfredsställa hennes andliga behof, om hon någonsin något djupare kännt sådana. Men det torde synas vissa proselytmakare vara tiden att åter känna sig för och göra etw försök. hvad de kunna våga. it I EOESREAERE SEE IE SSR )