—-—so0c2!(MMMT T T ffN S SJq9(qnnsxrT Toll; IIihin Master John Bull, dertill älskar du lorderna fö mycket. En vacker flicka: Engelskorna är ganska söta, det är visst och sant. Den dei Lucretia — hvad skall jag göra, om... Åh tids nog att tänka på henne. när jag kommi öfver det der gemena om! Under sådana tankar och anmärkningar för sig sjelf tillryggalade fotgångaren vägen till Piccadilly. Der fästades hans uppmärksamhet vid en boklåda med dess nuvåteter, som sutto upphängda i fönstren — ty Tomkins gaf noga akt på alla bodar, liksom förhållandet är med de flesta främlingar i London. Mest i ögonen fallande var en bok, nedanför hvilkens titelblad syntes ett plakat, imnehållande i röda kapitäler de lockande orden: Fjerde Upplagan: nyss ulkommen. Bokens titel frapperade Tomkins lättrörda, nyfikna sinne, han irtridde i boden, frågade efter broscbyren, och utropade, i det han ögnade på innehållet: bra! kapitalt! det påminner om Horne Tooke! Hvad är priset? — mycket dyrt — måste ha den i alla fall — miste! Ha! ha! ett dråpslag det dert — Under det han: sålunda bläddrade och slet upp bladen med fingret, utan at gilva akt på pappersknifven, som räckts honom, passerade en herre förbi och gaf honom i hastigheten en: knuff i ryggen; der nykomne frågade, om bok-; havdaren var hemma, och då bet enten, ödmjukt , bugande, svarade ja, skyndade främling n in i bodkammaren. Mr Tomkins, som: förtretad hade blickat upp, vid den ohöfliga knuffen, studsade och skiftade färg, då han fick ;e den inträdandes ansigte. Himmelens Gud! mumlade han nästan hörbart: shvilket tycke af) len dor qvinnau! och likväl — nej — det är. pHvem är den der hermm? frågade mr. Tom-! sins helt tvärt, då han betalad2 boken. H Bodbetjenten log och svarade: — Jag vet cke, sir.n I Det är lögn! — ni skall icke så djupt buga; ör en man, hvilken ni ieke kännerl, ; Betjenten log åter och fortfor: — Serp ni,! ir, det är många herrar, som komma hit deh! icka önska; alt vi skola känna dem, !