fatt min vän icke skulle tillåta någon att tal: lilla om hans fader i hans närvaro; och jag be er, sir, betänka, att, hvad som skule såra ho inom, måste ock såra Mig. Fan besitta! Han är en lycklig est, som har en sådan vän. Sir, jag önskar er bjertli gen en god. dag. Mr. Tomkins aftog halten, bugade sig, skyn dade med snabba steg bort ifrån St. John och försvann snart ibland hopen af menniskor, som strömmade åt West End. Som vår berättelse nu måste sysselsätta sig mer med den förre, än den sednare, lemne vi Percival, då han uppstigit i sin kabriolett, och följe mr. Mivers lifliga gäst på hans excentriska väg genom trängseln. En sällsam blandning af fundersam tankspriddhet och qvickiakttagelse märktes i det samtal, denna gentleman höll med sig sjelf, under det han med bastiga steg vandrade framåt. En hygglig ung gosse, den der St. Jobn! — Bra lik sin far, men vackrare, och mindre affekterad. Jag tycker om honom. Vacker bod, den der — rätt vacker. London har gått bra mycket framåt. En hukah der i fönstret! Gud hjelp? migt — en verklig hukahl Det var rätt goda nyheter om den der stackars gossen — ganska goda! Oech inte rår han för, att hans mor var en sådan fördömd... Jag måste laga, att jag får se och bedöma honom sjelf, så snart som möjligt. Vill inte lita på andra — för slug till det! Sådan markatta der tittar efter mig! Säkert en exekutionsbetjent. — fan annamma! — hvad bryr jag mig om sådana griphumrar? Hm, hmlb — Gentemannen stack händerna i fiekorna och skrattade, då han hörde slamret a mynt. Ja, jag måste skynda att bestämma mig; ty det är i sanning en ganska kinkig affär. Raggen tage hennel — hvad kan: ha blifvit af qvinnan? Jag måste snoka upp en klyftig jurist, men John är jurist sjelf. Nej — en prokurator blir rätta mannen, De voro fiffiga nog, när de höllo jagt efter mig i verlden, Hvad handlar det der stora plakatet på väggen om? Ned med Lorderna! Bah, bahl