Aftonbladet – 5 februari 1847, sida 3

Article Image
ARR annan NRA deltagande i hvad mig rörer, så betrakta denn: framgång såsom eregen. Er, era upplysningar. er uppmuntran. har jeg att tacka derför. Jag afvaktar tåligt era vidare meddelanden; imedlertid måste hjulet hållas i gång och säden förmoalas. Goda och ädla vän, hittills har Jag ej velat såra er med att återbetala den summa ni skickat mig; — ja, ännu mer, jag visste, alt jag skulle göra er ett nöje om jag uppoffrade en del af beloppet på det vågspelet att lemna verlden detta försök, och sålunda i dubbelt afseende gjorde dess framgång till ert eget verk. Nu, då utgilvaren ler och bokhandlaren bugar sig, och man erkänner, att jag bar en bank i min bjerna — nu kan ni ej finna er stött af återbetalning. Farväl.. När mitt sinne åter kommer i jemvigt och jag känner mina steg fasta på den gamla tråkiga banan, skall jag besöka er. Till dess, er — hvad namn? Slå opp ett Biografiskt Lexikon och skicka mig ett: på måfå taget. Grays Inn.n Lucretia fästade sig icke vid de ädla tankarna och den djupa känsla för menniskoslägtets väl, som lågade i detta arbete, hvilket Lucretia nu darrande af ifver genomögnade. Allt hvad hon der fann och önskade finna, var bevisen på ett snille, :som gör sig gällande i verlden, och hvilket äfven här, kraftfullt och omisskänneligt, uppenbarade sig på hvarje sida i denna stränga logik och mäktigt vältaliga stil. Boken var på detta sätt smart genomläst; tidningsartiklarne behagade ännu mer. Detta, sade hon helt högt, emedan hon visste sig vara ensam, — detta är den son jag önskade — en son, genom hvilken jag åter kan applyfta mig — genom hvilken jag kan utbyta känslan af den förkrossande vanäran -emot den ordna stolthetens ljufva exstas! Kan jag väl söra nog mycket för denne son? Nej; hvad ag kan göra för honom skall jag aldrig behöfva ingral Och han kallar sin framgång min — nin! Hennes näsborrsr vidgades och hennes panna syntes höja sig. Midt under ruset af. denna hänpryckning fann henne Varney, och innan han fick tid att medlela henne den angelägenhet, som föranledt bans besök, måste ben lyssna till hennes stolta sjelf

5 februari 1847, sida 3

Thumbnail