Article Image
stackars okunnige girigbukens ögon, som för egen del såg noga på hvarje styfver, var en ofantlig minskning i hans kapital och ett belopp, fullt tillräckligt för hvarje tänkbart menskligt behof. När han nu kom till henne, beröfvad allt, utom de få pence, han den dagen insamlat, bör till hans heder tilläggas, att det icke var hans minst bittra sorg att detta var den första lördag, på hvilken han icke var i stånd att utbetala den vanliga veckopenningen åt det-gamla kräkety. : Men så eländigt och olyckligt var hans ut seende; då han kom till hennes lilla kyffe, att hon glömde alla tankar. på sig sjelf, och då han berättat hväd som händt, tröstade hon honom på ett så godhjertadt och oegennyttigt sätt, att hans hjerta förebrådde-honom hans förra gniderioch den bittra förbrytelse, han känt öfver hennes tillgrepp; — hade hon icke rätt till allt hvad han förtjenade? Men sorg och samvetsförebråelse gåfvo snart vika för den feber, som nu grep hönom; flera dygn låg han utan medvetande, och då han kommit sig så mycket att. han kunde se hvad som föregick omkring :honom, fann han enkan sittande vid sin sida inom fyra tomma väggar — allt, utom sängen, hvari han låg, hade blifvit pantsatt för att skaffa honom vård under hans sjukdom. Så snart Beck kunde stå på benen skyndade han till sitt arbete — men ack, det var redan upptaget af en annan! Hans frånvaro hade föranledt usurpation af en äregirig! En rask sjöman med bara ett ben hade intagit hans thron och förde nu hans spira. Gatans värdighet förbjöd all träta mellan parterna; men sjömannen hänsköt sakens afgörande till en sammankomst på aftonen i ett tjufherberge i the Rookery. Der. valdes en jury och saken föredrogs. I kraft af de konventionella stadgar, som äro antagna för detta hedervärda samfund, förklarades Beck! innu vara i full besittning af sina rättigheter; hans närvaro var tillräcklig att återställa honom i deras åtnjutande och en hemställning till polisen skulle utan tvifvel återgifva -honöm håns syssla. Men Beck var ännu så svag och dålig, att han hyste den sorgliga öfvertygelsen, att han icke kunde, såsom sig borde, uppfylla sina; åligganden, och då sjömannen, som ej var obil-.

5 februari 1847, sida 3

Thumbnail