Aftonbladet – 5 februari 1847, sida 1

gon uppstod ni och fann er ryktbar; denna afton kom ni, för att betrakta scenen för den bana, till hvilken detta rykte hastigt skall föra er., Och grafven, hvilken den högsta ärelystnad, jag kan hysa på jorden, måste nöja sig att vinna! Ett snöpligt slut, om allt dermed vore.slut!, Jag har likväl rätt, sade Percival med barnslig tillfredsställelse. ; Det är ni, hvars beröm nyss ljudat i mina öron. Ni, min käre, älskade, Ardworth! Hvad det gläder migh Ardworth tryckte bjertigt den hand, -som utsträcktes emot honom, Fag skulle i morgon hafva förtrott er min hemlighet: behåll den sådan. den är för närvarande. Ett behof hos min natur har blilvit tillfredsstäldt; jag har funnit förströelse för en sorg; xaen hvarje gosse, som med all sin styrka kastar en sten i vattnet, kan åstadkomma en sqvalpning; men: dåre vore han, om bean derföre trodde, att denna sqvalpning. vore tecken tll, att han förändrat strömmens lopp. Här gjorde Ardworih ett hastigt uppehåll -— och Percival, intagen af en ljus idd, som hastigt rann honom i: sinnet, utropade: Ardworth — er åtrå, er ärelystnad går ut på att vinna inträde i parlamentet; det blir säkert inom kort upplöst; den framgång, er bok skördat, skall göra er. till en välkommen kandidat för månget valdistrikt. Allt, hvad ni behöfver, är en summa till de nödvändiga utgifterna. Låna denna summa af mig — betala mig, då ni kommer in i kabinettet eller blir attorney-general. Låt det bli så! En blick, så lågande, att, äfven vid det matta , lyktskenet; kindens rodnad och ögats glans voro synbara, blixtrade ur Ardworths öga. Han kände i detta ögonblick hvad en ärelysten man! måste känna, då: det mål, han skådat i ett aflägset töcken, är honom så nära, att ban kan fatta det; men hans förnuft: höll-stånd äfven !emot denna svåra frestelse, 7 Han lade sin arm omkring ynglingens smärta