Aftonbladet – 4 februari 1847, sida 3

hundrade ör derföre dess karakter ef politisk art; så var äfven nu fallet. Det torde böra nämnas, att parlamentet detta år satt under största delen af Oktober månad, att det var detta år, som reformbillen afslogs af Öfverhuset, och att allmänhet ns känslor aldrig i vår tid varit så lifligt uppskakade som då. Nämnde arbete lemnade pressen under den korta tid, som förflöt emellan billens förkastande och parlamentets prorogerande ). Och någonting, som gjorde boken mer anmärkningsvärd, var, att ehuru den -bar stämpeln af tidens Ppassioner, fann man dock en fond sf lugnt och allvarligt räsonnemang i de kraftfulla perioderna, hvilka gåfvo åt advokatens argumenter något af domarens opartiskhet. Percival, för tillfället ovanligt tankspridd och osällskaplig — ty, trots sin blyghet, var han eljest alltid uppmärksam på hvad som tilldrog sig omkring honom — gaf föga akt på de kommentarier, som gjordes i hans grannskap, till dess en lägre tensteman, med hvilken han var något bekant, räckte honom en liten brochyr och sade: Ni har naturligtvis sett denna, St. John? Tio mot ett, att ni icke gissar, hvem som är författaren. Det är säkerligen icke B—m, ehuru lordkansleren har nog förmåga till hvad som heldst. R— siger, att den erinrar om S—s pennar . Månn M-—y kunnat skrifva den? frågade blygsamt en ung parlamentsledamot. M—y! just likt hans makalösa stil, i sanning! Ni måtte ha läst föga af M—y, skulle jag trov, sade tjenstemannen med ett grin, karakteristiskt för en tjensteman, som på samma gång är kritikus. Den afsnäste unge mannen skulle velat krypa in i ctt nötskal (Forts.) ) Parlamentet prorogerades den 20 Oktober, billen förkastades af öfverhuset den 8 i samma månad. ——— — Verdis opera Hernanin har, första gången den uppfördes i Hamburg, blifvit emottagen med samma enthusiasm som i Milano; ett bevis, att denna opera mäste vara af värde.