Aftonbladet – 3 februari 1847, sida 4

I hufvudstadens alla Boklådor och de flesta i tandsorten, å 4 Rdr banko: NE Svenska Skaldestycken för Ungdom. Samlade och utgifna af W. Med en Musikbilaga af E. G. GI företalet till boken heter det, bland antat: Den blomstersamling af svensk vitterhet, :om härmed allmängöres, skiljer sig derutinnan ifrån sina föregångare, att den hufvudsakligen är beraknad för barnens bildning och glädje. — — — Hvar och en, som med någon uppmärksamhet följt vår litteratur, skall vtian tvifvel erkänna, alt densamma är nog fattig på goda skrifter i de fack som närmast ase det spädare slägtets bildning. Visserligen ega vi eu stort antal mer eller mindre väl framställda berättelser och sagor, men dessa hafvaiallmänhet varit beräknade att uttala en oftast hvardaglig moralisk satts, och sjelfva framstäliningens form har genom denna afsigtlighet merändels förlorat den friskhet, åstadkemmande af ew djupare intryck. De utifrån lånade sagor och förtäljningar, hvilka icke lida af nyssnämnde fel, sakna återigen ofta denna sedliga skönhet och denna rena, nordiska färg, som kan tjena att hos svenska barn väcka och underhålla den oskuldsfulla anda af menlös fröjd, hvilken för det späda sinnet eger så I mycket tilldragande, och fordem, mera än nu, låg och glänste på bottnen af vår nationaa odling. Enligt utI gifvarens åsigt ligger ett grundfel hos vår moderna uppfostran deruti. att den mera afser förståndets skärpning och lifvande af fantasien, än värmandet och riktningen af den rena, gencm yura intryck ännu icke bortnötta natur sanning och poötiska färg, som är af nöden för barna-känslan; churuväl denna sednare är en jordmån, ur hvilken a!lt sedligt godt, all: stort och allt ädet må Iste uppspira , för att kunna bära blommor för hela lifvet. —— — ——INNEHÅLL. Folkvisor: Sven i Rosengård; Den underbara harpan: Grefvens döttrar vid Eifvabo-lid: Sorgens makt: Dufvans sång på lijeqvist; Sven Svanehvit : I Jungfrun i blå skogen; Vipp lustig i gröna dalen: Kråj keiund. — Af Kellgren: Den högoch väl-borna kajan. Al Leopold: Guffars visa. Af Bellman: Vaggvisa. Af Stjernsto!pe: Djurens rang-sjuka. Af Fru Lenngren: IStyfmodern; De små på landet. Af Franzen: Lärk-paI I ret: Sängfågeln. Af Waldlin: Orättvisan tungt dig trycel ker: Dödens engel fragment). Af 4: Vid et barns jordtfästning. Af Tegner: Frids-röster; Carl den Tolfte; Till r)Disa Tegner. Af Geijr: Den lita kolargossen; Arbela4 rens visa :med åtföljande musikbilaga. Af Aseltus: Lärkorna. Af Hedborn: Nagg-visa. Af Stagnelius: Flytt-foglarne; Necken. Af Atterbom: Snö-droppen; Sephyrs sång. Af Vitalis: Försakelsen. Af Dahlgren: Ängen: Vår-bäcken. Af Euphrosyne: Falken; Styf-barnet. al Af Wadman: Kungen och Skomakaren. Af Nicander: t Norna Gest som yngling; Erik Wasas runa; Mannen i -Irosen-gården; Kungs-hatt; Foglarnas lycka; Vikingens lafskeds-sång till solen. Alf Runeberg: Svanen: Fågelboet vid landsvägen: Till min sparf Af Thomander: Till I Jenny Lind. Af C. J. L. Almqvist: Gammaldags verser AO. Fryxell: Svalorna. Af Orvar Odd: Plöjarens -Isång Af v. Braun: Visa. Af M.: Pelles visa: Försök till! rlen Bohuslänsk folkvisa. Af Sätherberg: Mit hem; Duf-I van i Spanska sjön; Slåttern; Skär-karlens sång; Til -I mina syskon; Den förnöjde. Af Nöm: Linnea Borealis En Svensk ynglings morgonsång. Af Carlen: Skatorna Af 4: En syren i Mars; Tusen-skönan i November. A binnea: Helsningarne. Af Bernard: Förtröstan. A Pl Jo. Jo: Gubben med skåpet. Af W.: De dödas jul-otta