Aftonbladet – 3 februari 1847, sida 3

varsam fästad vid en person, som han aldri hade sett, och att hans förtroende skulle snarare öka hennes bekymmer, än framkalla sympathi för hans hänryckning. Men han hade nu blifvit otålig att erhålla binnes biall till det formliga anbud, som han ansåg sig skyldig att framställa till madame Dalibard och Helena; när ifrån modern ett ytterligare bref ankom. hvilket innehöll mera glädjande underrättelser om hennes systers helsa, och hviruti hen yltrade sin önskan att få närmare del af hans till bälfien upptäckta böjels:, begagnade han derföre tillfallet att lätta sitt hjerta från alla dess hemligheter. Samma dag då han afgaf denna bekönnelse och på bästa sält framställde sin sak, följa vi honom till hans älskarinnas hus och lemna honom der vid b:nnes sida i trädgården. Inne i sitt rum salt madame Dealibard, hvars stol bli:vit flyttad till fönstret; hon salt lutad öfver vissa bref, dem hon framtog ett i sender ur sin byrå och långsamt genomläste, Jå och då upplyftande ögonen, för att betrakta Je unga tu, der de promenerade hind i band omkring den lilia jordfläcken, än gömda ar lö verket, än framträdande ör hennes blickar. Dessa bref voro William Mainwarings första kärleksbref; hon hade ej läst dem på flera år. Måhända fann hon nu denna näring nödvändig för sina afgrundsplaner. Det var ett sällsamt skådespel, att se denna varelse, så full af sälsratt, rörlig och orolig som en orm, — alt se lenna varelse dömd till en så hjelplös skröpighet, fastkedjad vid en stol — icke till följe af den höga ålderdomens undergifna och pas-. siva svaglet, utan snarare som en menniska, hvilken i lifvets bästa ålder bi fvit förlamad på sträckbänken, så att lemmarne äro orörliga, men sjilen fullt verksam, — så all kroppen är död medan bjertat ännu flödar af styrka — en krymplings vanmakt och en Titans vilja! Hvad som i detta hemska fängs 1 och under den tystnad hon vanligen jaktog, föregick i djupet af letta bröst, är lika svårt att ana, som att räkra de väderilsr, hvilka fara fram i hålorna af den ogenomträngliga klippan, eller de elcmenter, som kämpa på djupet af den evigt verksamma