Aftonbladet – 3 februari 1847, sida 3

funnits till. En hemlig och oförklarlig motvilja hos henne, oaktadt allt det deltagande och förtroende, all den vänskap hon kände, försatte Varney helt och hållet utom möjligheten alt blifva en älskare, och deraf kom, att alla dessa känslor så lätt blefvo väckta. Denna motvilja uppkom icke ensamt af skillnaden i deras ålder; den hade snarare sin grund i deras brist på själsförvandtskap, hvilken icke u!estänger tillgifvenhet, men är oförenlig med kärlek. Den rättvisan måste man göra Varney, att han aldrig sökte förena dessa begge känslor. Det var icke kärlek, som föranledde hans hemliga samtal med Helena, det var icke af kärlek hans hjerta klappade mut den hand, som så obekymradt hvilade på hans arm. ORMENS SKALLRA. Kärlekens framsteg hos naturer, sådara som Percivals och Helenas, dertill gynnade a ett ritt och ständigt umgänge, blefvo naturligtvis bastiga. Knappt fem veckor bade förflutit sedan den dag, Jå han först såg Helena, och redan betraktade han henne såsom sin trolofvade brud. Under första perioden af sin bekantskap endrek den för första gången i sitt lif förälskade ech betagne Percival att göra sin moder örtrogen af sin lyckas hemlighet. Han hade (vå gånger skrifvit till benne, och, churu ban i det sedvare brefvet omtalat, att ban upptäckt! vå släögtingar, låda intressanta och den ena. förtjusande, hade han dock icke uppgifvit deras namn eller ingått i några detaljer. Detta här-; rörde icke blott af den obeskrifliga blyghet, hvilken alla erfarit vid yppandet af sin första kärleks kalft medvetra, mystiska känslor, äfven för dem, till hvilka de stå i det allranärmaste förkållande, utan skedde derföre, att lady Marys bref varit så uppfyllda af sorg öfver bennes systers atagande helsa, af farhågor och bekymmer derö:ver, alt han ej ville giva henne! elt nytt ämne för oro; ech ett förtroende, dikteradt af hopp och glädje, syntes honom under sådana förbållanden känslolöst och opassande. Han visste huru oroad den ömma modren måste bliva, om han yppade, alt han vore all