Aftonbladet – 3 februari 1847, sida 3

volkanen. Ilon ba2: läst och åter inlagt bref ven, samt stirrade nu vanklöst på väggen, me kinden hvilande mot handen, då Varney störd hennes dystra enslighet. Han tilslöt dörren efter s:g med mer äl vanlig omsorg, och s de, i det han flyttade ei stol nära intill Lucretia och satte sig: Bell mere, tden är nu inne för er att handl min roll är nära utspelt. Ja såja sade Lucreia harmse, shvilka nyheter med ör åu då?, För det iörsta svarade Varney och drog igen fönstret, som om hans hvisknivg möjligen kunnat böras dit ut — för det första är den der affären rörande He!ena ändtligen iordningställd. Ni vet, att, då jag, enligt er tillåtelse, först liksom tillfalligtvis antydde för henne, att ni vore kommen i så knappa omständigheter, att jag darrade ter er framtid — att ni hade för lång tid ullb:ka uppoffrat nära hälf.en a edra penningetillgång r för hennes töräldrars underbåll — påminde hon mig sjelf, att kon vid myndiga år vore berättigad att disponera en summa, vida över hennes behbof, och — åt jag skulle erhålla en pension af William Mainwarings och Susanna Mivers barny a bröt Lucretia. Jag vet det, och tack.r henne icke. Fortfar. Och ni vet äfven, att jag under loppet ai mitt samtal med fickan, lät förstå, alt ni berodde af hennes 1: — att, om hon doce — och ungdomen ör ju äfven dödlig innan hon blefve myndig skulle den summa, som tilifölle henne e!ter hennes farfur, öfvergå till hennes faders familj; och sålunda öranledde jag henne, enom hänsyltn ngar, alt fråga, om det icke gåfves något säll, hvarigenom, i kändel e af hennes död, hon kunde trygga cr bergning. Således uppgjordes .Iisammans på hennes eget förslag. Jag framställde endast såsom en affarsman medlet — en assurans på hi nnes lif Varney, dessa det ltjer äro alltför ledsamma. Jag tviflar icke, att du gjort allt till alt lörekomma undersökningar och undvika fara. Flickan har väl försäkrat sill If till hela b3oppet a sin förmögenhet?,