frågan. Härpå svarade Allehanda i går, hvad den sista punkten beträffar, med hänvisning till samma blad för den 22 dennes, der upplysning derom vore lemnad. Uti det åberopade numret för den 22 finner man ock ettyttrande öfver ämnet i följande ordalag: Hvad i öfrigt beträffar principen af konungamaktens rättighet att nämna ledamöter i öfre kammaren, så hafva vi, lika med Aftonbladet, dervid vissa betänkligheter, både för den öfre kammarens och Regeringens egen skull, men tillägga, likaledes i enlighet med Aftonbladet och åtskilliga af våra liberala kolleger i landsorten, att särskilda omständigheter, möjligen kunna göra denna concession nödig, för att icke åter på ett eller annat sätt komma in i klassvalssystemet, hvilket, i vår tanke, ändå är vida sämre. Hära! befinnes (om det tillåtes för bättre minnefj skull upprepa vissa af ordalagen) att Allehanda visserligen yttrat betänkligheter mot principen af Konungens utnämningsrätt, men på samma gång och under åberopande liksom af något stöd ifrån en föregående tanka i Aftonbladet, har det ansett serskilda omständigheter kunna göra denna koncession nödig, och att dessa serskilda omständigheter eller, såsom de här kanske rättare borde kallas, motiver, vore att icke på ett, eller annat sätt åler komma in i klassvalssystemet. I parenthes må anmärkas den ,serskilda omständigheten, att Aftonbladet aldrig, såvidt vi kunna minnas, förklarat ifrågavarande koncession nödig, hvarken såsom ett surrogat för klassvalssystem eller i och för sig sjeli. Allebanda har ock förut i samma artikel angifvit såsom orsaken, hvarföre det hade meddelat en iramställning om representationen i Wärtemberg, att sådant skett, för attivisa, att pi valet mellan att låta adeln sjelf svälia leda,möter i öfre kammaren, eller att lemna konungamakten en viss utnämningsrät!, det scdnare vore i så måtto bättre, som en liberal regering icke äfventyrade att se sina i folkfrihetens intresse gjorda förslag kullkastade af vett konservatift eller aristokratiskt parti i den vöfre kammaren. Denna lilla ölversigt af hvad sednast yttrats i en speciel fråga skall, såsom vi förmoda, lemna en tillräcklig grund att förklara, både hvarföre en meningsstrid i ett eller annat dylikt fall måste uppstå mellan Aftonbladet och Allehanda, och hvarföre vi å vår sida, med all möjlig nitälskan för fredens och det goda törståndets bibehållande icke kunnat släppa fram vissa af Allehandas yttranden oantastade. Förhållandet emellan de båda tidningarnas åsigter uppställda emot, eller om man så vill, bredvid hvarandra, är nemligen i allmänhet följande: Aftonbladet och Dagligt Allehanda äro ense i det hela, i hvad man kan kalla totalriktningen af sina åsigter. Afven i representationsfrågan hafva båda omfattat. de samfälda valens princip och försvara det demokratiska elementets rättigbet att afses vid representationens sammansättning. Likaså äro, i frågan om öfre kammaren, båda emot val af klasser. Men ett, tu, tre framkastar Allehanda ett projekt, som enligt Aftonbladets tanke är både onödigt och oegentligt i en folkrepresentation, nemligen att konungen må få utnämna en del af öre kammaren. Nu lär väl ingen, som det minsta tänkt öfver statsrätten, kunna neka, att den frågan; huruvida Regeringsmakten skall få utse en del al representationen, är en af de allravigtigaste frågor, som vid hela detta ämnes behandling kunna förekomma, och att detta förslags bringande på tapeten följaktligen innefattar ett uppslag, som hvarken kan eller bör förbigås utan den allvarligaste undersökning. Det första spörsmålet, som redan i och för sig sjelf äger ett stort intresse, i synnerhet som förslaget nu förekommer första gången under hela representationsfrågans behandling, måste då blifva: hvarifrån kommer imitiativet dertill? Ar det ifrån Allehanda sjelf? I sådant fall, hviska kunna anledningarna vara, att Allehanda gjort sig till motionär för detsamma, och på hvilka grunder vill. Allehanda bevisa. nyttan af ett så plötsligt och oombedt uppträdande på Regeringens vägnar; eller om så icke är, huru äro de serskilda omständighe