ter beskaffade, på grund hvaraf Allebanda i alla fall skulle finna en sådan konungens utnämningsrält nödigp. En närmare undersökning till besvarande af dessa frågor lemnar ett ungefärligt begrepp om marchen af den polemik, som vid flere andra tillfällen ägt rum emellan oss och Allehanda. Det sednare bladet säger sig förfäkta samma grundsatser som vi, men framkommer emellanåt med tankar, i hvilka vi för vår del finne ett afsteg ifrån grundsatserna. :Sakens vigt gör då, att vi anse oss icke kunna underlåta en anmärkning vid ett sådant förment afsteg. Vi kunne icke hjelpa att detta, i följd af sakens natur, får ett utseende af att vilja mästra Allehanda, om äfven anmärkningen är framställd i så lena termer som möjligt. Då svarar Allehanda, att det blifvit missförstådt, att A:tonbladet har onödiga bekymmer samt ,flyger och far än fram, än tillbaka, att vi vilje topprida,, 0. s. v. Sådana uttryck ha väl ej denna gången förefallit; men en meningsstrid uppstår 1 alla fall, som visserligen med något skäl kan oroa den liberala sakens vänner. Omdömet så väl öfver polemikens nödvändighet eller obehöflighet, som öfver vilkoren för dess upphörånde kommer dock, i hvarje fråga af någon betyd enhet, slutligen att bero på hvilkendera har rätt i sak och hvilkendera har de bästa skäl att framlägga för sin åsigt. Vi tillåte oss att ytterligare söka åskådliggöra detta förhållande medelst fullföljd af det upptagna exemplet, som dessutom innefattar den mest betydande af frågorna för dagen. Vi sade, att Allehandas uppkastande af det nu för första gången framträdande projektet att låta regeringen utnämna en del representanter, i främsta rummet måste framkalla det spörjsmålet, om förslaget kommer från Allehanda sjelf, och det var för detta ändamål vi i Lördags begärde få veta dess egen mening, samt hvarpå denna grundade sig. Nej, svarar Allehanda, det är väl just icke vår egen mening; vi hysa, tvärtom, lika med Aftonbladetn, ,vissa betänkligheter, deremot. Godt. Så till vida böre vi då antaga, att Allehanda är emot saken. Men hvad kan då vara skälet att Allehanda det oaktadt framkommit dermed; och när detta skett, hvarföre har det icke med detsamma i en så ytterst vigtig sak framlagt sina betänkligheter? Nu har Allehanda i stället på visst sätt förordat konungens utnämningsrätt såsom, om också i visst hänseende betänklig, likväl å andra sidan måhända nödig, för att icke på ett peller annat sätt komma åter in i klassvale systemet,, och det har vidare sökt ett stöd för detta motiv uti en förmodan, att Aftonbladet skulle anselt saken på samma sätt. Det sednare var, såsom vi redan nämnt, ogrundadt; men derpå vilje vi ej lägga stor vigt, utan endast i förbigående erinra .derom. Uti det egentligen anförda skälet åter i och för sig hafve vi svårt att se annat än en betydelselös fras, så länge det icke blifvit närmare förklaradt. Det påkallar nödvändigt ånyo frågan: hvarföre skall man nödvändigt behöfva råka in i klassvalsystemet, i fall icke regeringen får utnämna en del representanter? Hvad slags osKiljaktigt sammanhang hafva dessa alternativer med hvarandra? Vi kunne åtminstone icke in e någon nödvändighet, hvarken till det ena eller det andra, då kommitteen i alla fall icke blott redan gifvit det konservativa elementet, representeradt genom förmögenheten, en stark öfvervigt i den nedre kammaren ), utan äfven ) För att styrka detta påstående, hänvise vi till de redan införda statistiska tabellerna. Man torde erinra sig, att nedre kammaren enligt förslaget skall tillsättas till hälften genom indirekta val af dem som hafva mindre än ett mantal, och till hälften genom direkta, af dem som hafva ett mantal ock deröfver. Nu visa tabellerna, att antalet af de jordegare, som hafva mindre än ett mantal, utgöras af 486,854 personer med 36,899 mantal; antalet af dem, som hafva ett mantal och deröfver åter, är blott 5,207 personer, med 49,774 mantal. 5,207 personer af de förmögnaste, med 49,774 hemman, tillsätta således lika många riksdagsmän, som 486,854 personer med 36,892 hemman. Men när man ytterligare besinnar, att röstberäkningen i kathegorien för direkta val räknas med en röst för hvarje mantal, ifrån ett ända till sexton, så finner man ytterliEJ rn Äl man a ee ss mm ss tr Lo Re