Aftonbladet – 2 februari 1847, sida 1

stannade först i jordvåningen, der Bill inbröttstjufven logerade med sina långfingrade, magra, qvickögda bytingar, redan inlärda att krypa genom söndriga fensterrutor på sin ärofulla bana till deportationsskeppet. Dörren stod öppen och gaf en behaglig anblick af familjen innanlör. Bill. sjelf, en groflemmad karl med rödlett, fryntligt ansigte och pipa i munnen, satt vid fönstret, med sina stadiga ben hvilande på ett bord, som var betäckt med qvarlefvorna af en ganska försvaärlig frukost. Fyrasmå Bills voro sysselsatta med itskilllga lek r, hvilka utan tvi:vel, enligt det moderna uppfostringssättets prmcip, medförde nyttig undervisning under lek och nöje. I ett hörn af rummet var vid väggen fästad eh rad klockor, vid hvilka särdeles lockande äpplen nedhängde på ståltrådar. Två af gossorna roade sig i all oskuld att lösgöra äpplena, utan att ? förorsaka något kling-klang at klockorna; en tredje, vid ett bord, betäckt med efterbildningar al ringar och nipper, hade för sig en lek, som verkligen var öfverraskande; med fingerspetsen, som förmodligen blifvit doppad i någon klibbig substans, vidrörde han någo! föremål och vips! var det försvunnet — försvunet så magiskt, att det qvickaste öga icke förmållde upptäcka, hvart det tog vägen; än Kamnade det i ett uppslag på tröjan, än i en sko, än här, än der — blott icke på bordet; hvarifrån det försvunnit. Den fjerde en liten kulting al vid pass fem års ålder — kanske yngre, att döma af hans korta växt, kanske äldre, att döma af det illpariga och stygga uttrycket i hans drag — låg på golfvet under fadrens stol och försökte att ur pappas ficka uppfiska en marmorkula, som på lek blitvit gömd i fickans rymliga veck. Bill, inbrottst ufven, batraktåde de gryende. talangerna omkring sig; hans fadersbjerta jubläde ål stolthet. g Grabman stannade vid tröskeln, tittade in