Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 2

SCHILLER. Såg du liljan, som i morgonstunden Lyfte blicken glad mot himlen opp, Spred sitt doft, sin fägring nyss i lunden, Fyllde vandrarns själ med fröjd och hopp? Hörde du ock näktergalen klaga Afskedssången om den flydda vår, Tolkande i toner hjertatssaga Sällhetsdrömmen, hur den snart förgår? Frågar du när aftonskuggor falla Hvar den fagra blomman gömmer sig, Hon hvars skönhet nyss förtjuste alla? Fråga jorden, hon skall svara dig. Frågar du hvart näktergalen flydde När hans sång i höstens lund försvann, Der han nyss dig känslans under tydde? Fråga jorden, hon dig svara kan. Blomman vissnat, Philomåle drömmer Nu om kärlek, och om evig våt; Men sin älskling ej Thalia glömmer, — Fäller tyst på hennes graf en tår. Virar kransen kring den bleka tinning — Lagern trifs bland dödens liljor der, — Unga moder! döden är en vinning, Snart den samlar dem du lemnat här. Mången vår på sol och blommor bjuder, Mången vinter, mången höst går in, Förrn hos oss en silfverstämma ljuder Lika skön och lika skär som din: ——ÄZemevamenaes