Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 1

då ställa mig era råd till efterrättelse. Jag ber om min hiertliga helsning till samtliga medlemmarna af er lyckliga famil. Er tacksamme vän och lärjunge. Till följe af detta bref började jag misstänka, alt den stackårs gossen sannolikt ej var född af lagligt äktenskap, och att Ardworths tystnad härrörde al ånger. Jag ansåg häst alt aldrig nämna ett ord om dennu min misstanka för John, medan han växte upp. Hvarföre skulle jag bedröfva honom med ett tvifvel, hvaröfver hans egen far ej ville utlåta sig, och som måhända blott existerade i min egen oerfarna och kärlekslösa tydning af några dunkla uttryck? När John hunnit till forton års ålder, bekom jag från messrs. Drummond en ytterligare summa af 3500, men utan en enda rad från Ardworth, jemte en bifogad kort skrifvelse ar innebåll,y att mes:rs. Drummond af en korrespondent i Calcutta erhållit anvisning att till mig utbetala sagde summa, till betäckande ab underhåll kostnaderna för det barn, John Walter Ardworth lemnat i min vård. Min unge pupill hade två år freqventerat universitetet, när jag erhöll det bref, af. hvilket närslutne är en afskrit: Hura mår ni? — ännu väl — ännu lycklig, vill.jag hoppas. : Ehuru jag ej skrifvit er till, bäste gamle. vän, har jag dock icke glömt er. Jag har genom; mina korrespondenter sökt förskaffa mig upplysning om er, och har tid efter annan inhemtat underrättelser, som tillfredsställt min :tacksamma -tillgitvenhet för er person. .Jag finner, att ni gifvit gossen mit! namn; godt, låt honom, få behålla det — ehuru det är ingenting alt skryta af, sådant det blif. vit i min person; men kom ihåg, alt jag derföre ec; erkänner honsm för min son. Jag ön skäry alt han: må anse sig utan föräldrar, utar annat stöd på lifvets: bana, änsin egen flit ocl förmåga — i fall han eger nigon sådan. Lå